Så var snart ännu ett års tränig till ända och ett nytt tar vid.
Året inleddes med en fantastisk vinter med skånska mått mätt, jag åkte längdskidor 10 veckor i rad och tävlade mig i form, tog t.o.m. DM-medaljer i stafett och på tremilen trots att det var fler deltagare än tre, och körde öppet spår på 6:51 trots nysnön.
Parallellt sprang jag intervaller inomhus med klubben och när snön så småningom hade smält bort hade jag en enorm syreupptagningsförmåga och fartkapacitet upp till kilometern, men pga bristen på löpvolym inte riktigt uthålligheten för längre sträckor.
De första tävlingarna blev därför något misslyckade , men i maj när jag hade fått ihop tillräckligt med långa intervaller och långpass lossnade det med en rejäl topp på Humlestafetten där jag snittade 4:01 på startsträckan över 7,8km och 4:05 på femtesträckan över 5,6km. Jag firade födelsedagen med att persa med 5s på 800m och fick tom ett DM-brons för besväret.
Göteborgsvarvet blev en rejäl missräkning i värmen, men jag var inte ensam om genomklappningen. På 5000m-DM kom jag ÄNTLIGEN under den magiska 20-minutersgränsen efter ett lopp som gick som klockan i 3:59-fart fram till sista varvet.
När det var dags för Broloppet där jag hade goda förhoppningar om att springa under 1:30 blev jag sjuk och resten av tävlingssäsongen blev präglad av tre antibiotikakurer, en trilskande vad och mot slutet bristande motivation pga flytten till hus och vetskapen att kapaciteten inte riktigt fanns där. Trots det lyckades jag springa på nytt landsvägs-pers på 10km-DM i Ystad.
Nästa år då? Förhoppningsvis fortsätter vintern så att jag kan fortsätta köra mycket längdskidor och samtidigt sköta löpträningen någorlunda. En tid under 6:30 på öppet spår är absolut målet på skidsäsongen.
Eftersom M35 blir en omöjlig klass att hävda sig i när en hel drös 76:or kommer upp så jag kan skita i Veterancupen och istället få bättre kontuitet i träningen och springa färre tävlingar och prestera bättre på de jag springer. Huvudmålet är 10km under 40min och 5000m under 19:00 och det får styra träningen, sen får det gärna bli pers på de andra distanserna också. Att smiska Klösis rekord på maran så blir är ensam kisse på toppen hade ju varit kul t.ex. 🙂
Hur ska det gå till då? Kontinuitet is da shit insåg jag redan förra säsongen, om jag trots pendling, hus och (…)kan lyckas få ihop mina två intervallpass och 50km volym varje vecka i kommer det att gå vägen tror jag.
Lycka till, måste man väl säga!
En höstmara isf och troligen inte i Sverige.
Några tankar om vilken mara som i så fall ligger bäst till?
Fast tider när det gäller skidåkning är alltid vanskligt, föret kan ju nästan göra 1h plus eller minus. Och att vara löpmässigt i topp på vintertävlingar är inte så bra, 2009 toppade jag under februari och mars för att sedan få en dalande form. Kontinuitet gäller, som du är inne på. Och inga långvariga sjukdomar eller skador!