Öppet spår 2009

Fäste: Toko base + Swix blå extra
Glid: Skigo grafit + LF Blå

Bättre toppad än någonsin och taggad till huggtänderna stod jag och njöt av tjuvsläppet under skidorna de sista minuterna innan starten gick (Det brukar alltid vara småhalt i starten, men när man flyttar vikten helt i backen brukar det bita).
Speakern sa att det skulle bli fina förutsättningarn med -4 grader och “i stort sett uppehåll”, bara lite lätt snöfall sent på kvällen när de flesta av oss hade nått Mora.
Så långt var allt bra. Men tyvärr hade de laddat startpistolen med skarp ammunition istället för lösplugg, för i samma ögonblick som skidormen började röra sig började flingorna singla ner från skyn.
Pappa hade fått 150 meter handikapp i år och jag var ikapp honom i första svängen i backen. Kanonfäste uppför och jag körde om många. Uppe på myrarna gjorde nysnön att det var körning i två spår av sex, men det funkade att köra om iaf. Bra glid och pigga armar tog mig till Smågan på 51:41. Sen var det bara att på det igen, jag visste med mig att armarna inte skulle hålla i 90km, men än så länge gick det bra.
Jag funderade i mitt stilla sinne på när det skulle gå ihop till enkelspår i takt med att fältet sträcktes ut, och ungefär vid Mångsbodarna som nåddes på 1:47:57 hade min profetia infriats.
Sen var det utförskörning mot Tennäng, det gick inte alls lika fort som det brukar och jag var inte riktigt nöjd med mitt glid i förhållande till övriga. Så här i efterhand har jag insett att jag antagligen började få lätt infrysning redan här. I uppförskörningen mot Risberg öppnades luckorna ovanför på vid gavel och det singlade ner lappandskar. Risberg nåddes på 2:35:56 och sen föll det enligt uppgift 15cm på en halvtimme. En halvmil ungefär från Evertsberg mötte vi spårmaskinen, men vårat halvsladdriga spår gled mycket bättre än de båda nydragna så vi stannade där. Ny kunde jag skymta solen genom molnen och drog en suck av lättnad. Det skulle jag inte ha gjort, för lagom till Evertsberg där jag var på 3:41:18 öppnades luckorna igen.
Det var inte riktigt så illa att man behövde diagonala i nerförskörningen efter Evertsberg, men hjälpa till med armarna fick man åtminstone bitvis göra. Lundbäcksbackarna var bara söndersaxade i de brantaste partierna så det gick hyfsat att köra på uppför. Fast jag låg som 200:e man ungefär i spåret så jag hade ju det bättre förspänt än stackarna ett par tusen platser bakåt. Oxberg på 5:45:57 och efter en tillfällig svacka hade snöjävulen börjat skotta ner mer igen. Härligt våt snö så att mer eller mindre alla fick problem med underfrysning. I Hökberg där jag var på 5:37:05 plockade jag av och skrapade skidorna. Killen bredvid mig tänkte lägga på mjukare valla, men stoppades av en funktionär som istället gav oss rådet att hålla skidorna igång hela tiden. Jag var inne på att helt ta av fästvallan, men som tur var hade jag inte nödvändig utrustning med mig, för jag slapp i stort sett undan ifrysningen efter det. Från Hökberg till Eldris bestod halva spårbädden av 35cm lössnö och andra halvan av 20cm nysnö där de tappra före hade dragit upp ett spår. Att köra om var inte att tänka på hur långsamt det än gick.
Eldris passerades drickandes en mugg kaffe i farten efter 6:35:05 och vi var en liten klunga som stakade vidare mot Mora. Tjejen framför mig hade problem med fästet och körde allt utom de brantaste uppförsbackarna på armarna, fy vad jag blev impad. Och när hon sprängde tåget 4-5km från Mora hade jag inte en chans att gå med. Råkade kliva en surputte på skidorna med 1.5km kvar (lätt hänt när man kör i led), och han tyckte att jag skulle köra om istället. Och när jag hade gjort det körde han ikapp och trampade mig på skidorna. Moget…
Jag såg inte klockstapeln i år. Jag spurtade inte, dels fanns det ingen att jaga, dels ingen som jagade. Och sen var jag för trött för att orka med det. 195 man hade passerat under målportalen när jag gled in på upploppet, så jag borde hamnat nånstans kring 205-210 när jag gled in efter 7:17:40, sen är det vanskligt med att gissa inofficiell pladering med tanke på att det är individuell start, men kring 300 skulle jag gissa eftersom det var körning i ett led som gick långsammare och långsammare.

(EDIT: Nu när den inofficiella listan har dykt upp såg jag att det blev 290:e plats av 6600 startande)

Av mina 9 turer denna rutten kvalificerar sig denna utan tvekan som den jävligaste, det spårlösa vasaloppet 2007 inräknat. Och då hade jag ändå förmånen att ligga mland de första denna gången, det måste varit ohyggligt mycket värre längre bak i fältet.

Slutsatser:

1) Det är mycket bättre att köra ÖS än VL om det är svåra betingelser i mitt fall.

2) Jag borde byta huvudgren till skidor eftersom min talang där vida överstiger min löptalang. Om jag utan satsning kan köra på en tid om räcker för femte, eventuellt t.o.m. fjärde startled i VL, borde jag kunna ta mig rätt långt om jag satsade.

3) Jag borde köra mer försäsongsträning (aka rullskidor)

4) Jag är bättre på diagonal än stakning. Kan bero på (2) och (3).

5) Det var väldigt synd om de som körde på 12 timmar.

På söndag blir det blåbärspannkakor klistrad framför TV:n hemma.

Se hela åkprofilen här: