Under torsdag / fredag kände jag mig lite hängig och det kändes som att en förkylning kunde vara på väg, eller var retningarna i näsan bara klorallergi? Hursomhelst kändes det bättre på lördagsmorgonen så jag bestämde mig för att köra Solvikingarnas vårtävling (32km) som sista långpasset inför Boston, i 4:30-4:45-tempo.

I början tog jag det lugnt och efter en stund sorterades vi upp i en ensam ledare, en lite större klunga och sedan jag. Eftersom avståndet var konstant en stund sprang jag ikapp klungan och snackade lite med Anders Sandegård som sprang i den, men tappade en vattenflaska och kom efter när jag plockade upp den. Jag sprang ikapp men efter en stund var det samma visa igen och efter det ytterligare en gång innan jag fick ordning på vätskebältet. Trots det låg jag bara femtio sekunder efter ledaren.

I uppförsbacken mellan sjön och hopptornet jobbade jag ikapp klungan och fortsatte sedan i mitt tempo och kom ikapp ledaren någon kilometer efter varvning. Vi sprang och pratade (!) löpning i några kilometer men sedan kom några ur klungan ikapp och förbi med bra fart, sedan sänkte de tempot igen så vi anslöt. I nedförsbacken efter halva varvet kändes det som att de bromsade igen så jag gled förbi och körde mitt eget lopp och gjorde det ända in i mål! Det kändes som vilket ensampass som helst i början men efter ett varv kom jag ikapp de sista 16km-löparna (som startade en timme efter oss) och sedan fanns det många att passera.

Jag gick i mål på 2:11:39, knappt två minuter innan tvåan, och hade riktigt bra flyt de sista tre varven (lite sega ben innan sista backen, första varvet). 2:47 (extrasväng för att kompensera att åttan inte är riktigt åtta kilometer), 33:35 (ca), 32:28 (ca), 31:04, 31:45 => rejält negativ split på andra halvan!

Behöver jag säga att jag är riktigt nöjd med dagen såhär långt? 🙂