1 april 2006: Lillsyrran och hennes kille är på Morrisseys konsert i Scandinavium i Göteborg. Jag är hemma hos mig, känner mig avundsjuk och önskar att jag vore där.

22 juni 2009: Lillsyrran och hennes kille är på Morrisseys konsert i Scandinavium i Göteborg. Jag är hemma hos mig, känner mig ännu mera avundsjuk och önskar ännu mer att jag vore där. 🙁

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Kanske att historien upprepar sig, eller att man måste engagera sig för att uppnå förändringar. Jag vill i alla fall passa på att göra klart på en gång att jag inte missunnar dem det på något sätt, tvärt om! Den här gången har jag förresten ett jobb som jag skulle ha behövt ta ledigt ifrån, så det är nog lika bra att det blev såhär. Men ändå, det hade varit kul att vara där. Men det är väl inte omöjligt att det kommer fler chanser, han verkar ju ha fått upp ångan nu, gubben. 😛 Jag måste väl erkänna att jag kanske inte har varit någon större fan innan han kom in i andra andningen med You Are the Quarry för fem år sedan, även om jag gillade The Smiths innan. Namnet “Morrissey” hade förresten en ganska negativ klang när jag gick på gymnasiet (trots, eller kanske pga, att jag då inte hade hört någon av hans låtar), vilket berodde på de levande parodier till drama kings/queens på min skola som dyrkade honom. Anyway, hans senaste, Years of Refusal, är väl hans starkaste hittills tycker jag, och är också den med flest låtar jag kan identifiera mig med (för nu är det JAG som är en levande parodi, haha ;)), därav att jag väldigt gärna hade sett honom på den här turnén. Men nu räcker det med ältande för idag (i alla fall på i det här ämnet).

Bla bla bla, lite mer ältande; om travestin i titeln i relation till mitt liv och nuvarande situation, bla bla bla…

Nu till dagens träning: Idag var jag i god tid på gymmet! Det berodde helt och hållet på att jag åkte direkt efter jobbet, och det var en bättre lösning än jag hade vågat tro. Jag har inte varit på så bra humör de senaste dagarna; lite smågrinig och sådär, och det höll tyvärr i sig även på träningen. Jag missade/skippade armhävningarna jag skulle ha gjort i helgen, och när jag gjorde dagens beting gick det urdåligt; varken huvudet eller kroppen ville vara med. Nu har jag stått och stampat på samma ställe i programmet i tre veckor, vilket har tärt på motivationen, och när jag nu upptäckte att det t.o.m. går BAKÅT orkade jag inte med det längre och la ner alltihop. Det hör i och för sig också samman med att det knakar och känns dåligt i min vänstra handled när jag gör dem, så jag tycker att jag har ett ganska legitimt skäl. Men trist är det hur som helst.

Träningstristessen, som i början var så intensiv att det rent av dök upp bisarra tankar på att lägga ner allt vad träning heter, började släppa lite efter några varv bland maskinerna och till slut var det helt okej, även om jag kände mig klen av någon anledning. Jag har ju fått bita i det sura äpplet och inse att jag gick upp ett antal kilo hux flux i mitten av förra veckan, så jag tänkte försöka jobba bort det. Löpband och cross var uteslutet och även motionscykeln slet tyvärr för mycket på hälen, så det fick bli roddmaskinen, vilken jag aldrig har testat förut, och det gick riktigt bra. 🙂

Jag har för mig att det fanns något kul att berätta också, men jag måste ha tappat det. Det kanske dyker upp senare.

Edit Nu kom jag på det: Kanske inte jättekul, men… När jag läste operationsbenämningen på bland det första jag skulle göra på jobbet imorse tänkte jag “‘Skäggning’? Jag rakade mig ju strax innan jag åkte hit! :-O”. Men det betydde visst att jag skulle stansa bort kanterna på ett antal plåtbitar. 😉

Förresten har det varit fantastiskt fint väder här idag! Jag ska försöka komma ihåg det när det blir regniga dagar igen. Jag åt min frukost vid halv sex på balkongen. 🙂

Jag svarar på meddelanden imorgon, tiden räcker inte till nu. 🙁