en himla konstig dröm.
I verkliga vakna livet stod en och en halv timme med en timme typ marafart på programmet på söndagen och igår kväll när jag tittade på senaste veckans löpmängd såg jag att jag redan på lördagen var uppe i 48,8 km. Två av passen var förvisso skräppass, men de låg lik förbaskat och skvalpade i kalendern. Jag insåg att jag med söndagens pass skulle vara uppe i 62-65 km och det var en hel del direkt efter fyra veckors helvila. Jäkligt mastigt till och med.
Sen gick jag och la mig och sov gott och drömde sött, tills jag stod och pratade med en karl i drömmen och undrade hur jag skulle lägga upp min löpning. Ja, sa han och log lite försiktigt. Du kommer inte att gilla det här, men jag tycker nog att du borde vila imorgon.
När jag vaknade på söndagmorgonen ringde hans ord fortfarande i öronen och lät ganska rimliga så jag körde styrketräning, massage, utflykt i trivsamt sällskap med glass, bullar och kaffe och avslutade dagen med kött och vin.
Och det känns riktigt bra.
Om min kropp tar mitt undermedvetna till hjälp för att få vila ifred en dag så ska inte jag stå ivägen för det.
Jag har dessutom hört att det är viktigt att vila ibland.