är jag. Och efter att ha läst diverse skräckhistorier om trasiga ljumskar på nätet och allt vad det kunde tänkas bero på och hur länge man kunde vara dålig hade jag ännu mindre lust att vänta och se vad som hände med mig. Av en person jag blivit rekommenderad att konsultera fick jag rådet att låta någon titta på mitt bäcken eftersom ljumskproblem kan ha sin bakgrund, inte bara i överträning, utan även i felställningar i bäckenet och svag bålmuskulatur och det är tydligen ganska vanligt.

Eftersom jag bara har haft ont när jag suttit still och inte när jag belastat eller viftat runt med benet kändes det inte heller som någon av de skador jag läst om på alla katastrofsidor på nätet.
Därför ringde jag i onsdags till min osteopat som lirkat till min fot så att den blev mjuk och rörlig, (styrkan fick jag dock träna upp på egen hand upptäckte jag ju för inte så länge sen) och fick tid redan idag, torsdag, på eftermiddagen. Jag berättade hela historien om backiga maran och snabba pass och ändrat löpsteg med mer fotarbete och att jag aldrig haft problem tidigare och att jag hade nya inlägg och ett för kort högerben och hon tittade i min journal och sa att redan första gången jag var hos henne hade hon ju sett att bäckenet var roterat och ryggen var sned, men högerbenet var nog inte kortare.
Jag la mig på britsen och hon grejade till höfterna så att jag låg rakt och sen fick jag dra fötterna mot rumpan och när vi tittade på knäna var högerknät synbart högre än vänsterknät. När jag la ner fötterna var högerfoten längre ner än vänsterfoten. Suck.
Den lille inläggsmannen hade i o f s rätt i att jag var sned och att när jag ställde mig på lilla distansen blev jag rakare, men det berodde på att hela bäckenet var roterat och inte på att högerbenet var kortare…

Hon sa också att för att vara riktigt säker så behöver jag gå och röntga och mäta skelettet, men det är för mycket jobb så det lär jag inte göra.
Vidare sa hon att hennes egen uppfattning var att inlägg var bra för felställningar i foten och stöd för höga fotvalv etc, men man behövde vara bra säker på att det verkligen var benen som var för korta innan man använde inlägg för att korrigera benlängd. Det kunde väl gå an om det skilde väldigt mycket, men var det bara någon cm som i mitt fall var det bättre att låta bli.
Och eftersom allt annat hon sagt genom tiderna låtit rimligt och eftersom hon på något magiskt sätt alltid fixar till alla mina skavanker på nolltid har jag fullt förtroende för henne så när vi var klara gick jag raka vägen till Inläggsmannens butik och förklarade läget och fick inlägget nerslipat några millimeter. När jag stod där och väntade på att inläggen skulle bli nerslipade hörde jag Inläggsmannen prata i sitt arbetsrum med en annan kund om korta ben och sneda höfter…
Det kanske är han som har rätt i allt han säger. Den som lever får se.