Många minnen väcks när jag springer på is och snö i minusgrader… Då, förr i tiden alltså, hade vi -30 som gräns. Idag var det bara -10 och ganska perfekt, utan bitande vind. Hela kroppen pejlar in underlaget och löpstilen förändras. Den är lättare på något sätt, men samtidigt kan jag tänka mig att den ser rätt komisk ut. Det gäller ju att aldrig behöva kompensera för något snedsteg för då är man snabbt som Bambi på hal is… Man får passa på att ta ut löpsteget på de få “säkra” sträckor man möter. Västerbron var nog värst. Det hade gått att åka skridskor både upp och nedför. Usch.
Men härligt är det. 100 miljoner bättre att springa på vintern än på sommaren!
Lika inspirerande som alltid att läsa om din löpning! Låter som ett härligt pass! Ses på träningen i dojon 2010!
Gott Nytt År!
Kram!
/Maria