…alla mina vänner, varenda en av er, även de som ännu inte insett att de är mina vänner.
Och framförallt mina närmaste, och min chef. (Det är lugnt, han kan inte svenska så detta är inget smörande).

Det har sällan hänt innan att mitt antal träningsminutrar rasat så här. Men det är det värt. Jag är numera färdig med mina studier! 😀

Efter sista tentan igår (som gick bra) så växte kaoset. Oförutsedda händelser fick mig att undra om jag tagit mig vatten över huvudet med att försöka doktorera i fysik i Tyskland.
Sånt ska väl ändå bara smarta människor göra, vad går jag omkring och tror egentligen?! Men så ringde “chefen” från Tyskland i morse efter ett förvirrat natt-mail från min sida, och nu vågar jag återigen lita på att allt ordnar sig till det bästa bara man törs följa med i livets bananskals-kryssande.

Men det hade nog aldrig slutat såhär trevligt utan mina fina vänner.

Ps. Jo, nu kommer du snart få konkurrens där uppe på minut-toppen igen, Kristian 😉 Ds.