Idag när jag körde sista passet innan lördagens Startmil hade jag turen att få en annorlunda underhållning.
Löpbandet i motionshallen på jobbet står i ett hörn, vänt utåt så att löpbandslöparen ser såväl pingpongbord som spinningcyklar och gymmaskiner. Där finns även en basket/badminton/innebandyplan som brukar vara tom vid lunchtid. Händer det något på lunchen så är det pingpong eller spinningpass. Men idag låg det både käglor och fullt med brandgula bollar på golvet när jag kom och när jag ställde mig på bandet och skulle köra mina tusingar kom en kille in och började jonglera med bollarna. 3, 5, 10 jag vet inte hur många han lät flyga i luften och lustigt nog kändes det flygande lätt att springa så länge han höll bollarna i luften. Ooooi flög bollarna upp i luften och oooi flög jag fram över bandet. När han lät allihop drösa i backen var det som att betongen satte sig i låren på mig (eller nja. Lättbetong kanske. Sån stor skillnad var det inte, men lite kändes det) och när han började kasta upp bollarna en efter en blev benen och fötterna lätta som fjädrar. Sen började han jonglera med käglor istället, men det hade inte riktigt samma effekt. Det kan ju också bero på att jag hade hållt på lite längre också.
Men när bollarna och jag flög runt där i motionshallen funderade jag på den där typen jag läst om som sprungit marathon och jonglerat samtidigt och ändå kommit in på 3.07 och blev allt lite sugen. Det verkar onekligen vara ett bra sätt att sysselsätta hjärnan på medan jag springer. Men än så länge funkar det nog bara om någon annan sköter bollarna.
Jonglörunderhållning på löpbandspass
Welcome
6 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Anne. Du har helt rätt faktiskt. Men menar du att det inte så för alla? Och jag vill inte tralla glada låtar i huvudet. Jag vill fokusera på mina brandgula jonglerbollar. Fokus ska vara ordet för dagen. Och jag vill inte ha bilder av kissande ynglingar i huvudet. De får inte plats där bland alla bollar. Och Lingling. Så är det nog när det är som bäst. Eller sämst. Jag har inte riktigt kommit på hur det är än.
Löpning är ngt som händer medan man tänker på annat?
Det går så mycket lättare om man tar hand om sin hjärna när man springer… o ger den något bra att hålla på med… Själv fick jag igår tyvärr inte alls lika trevlig bilder i huvudknoppen… på väg till gymmet ser snigel hur ett gäng coola ungdomar tycker det är jättekul att bestiga svampen på stureplan och där avkläda sig för att därefter pissa ner den den stackars svampen…. Sånt gör snigels hjärna så …. trött!
Fokus Maria, fokus.
😀 Kom nu ihåg bollarna och känslan och träna på att visualisera de när du springer. Lycka till!
Ibland tror jag att du bara springer med hjärnan. Dina muskler verkar följa ditt humör och sinnesstämmning helt. Med mental träning skulle du antagligen kunna springa hur fort som helst.
Så vi får sjunga någon klämmig sång på tåget som du kan lalla hela loppet, och beskriva vackra målbilder. Då kommer lördagens lopp dansas i mål på nya personliga världsrekord.