Efter att ha misslyckats med att koka risgrynsgröt på snabbris två gånger och lyckats en gång åktes det till Fjärås för sedvanlig julrunda med nära och kära.
Utrustningen för dagen var glitter i håret och bra musik på mp3-spelaren.
Vis av tidigare skada tog jag det lite lugnt ett litet tag i början i alla fall, men det tog inte många hundra meter innan jag började pinna på lite fortare.
Första km börjar med kort nerför och blir sedan hyfsat flack med svag, svag uppförslutning och andra km går bara nerför. Avslappnat och härligt kändes det och tredje km böljar svagt och avslutas med lätt uppför. Även här kändes det skönt men jag såg systern, som startat strax efter mig, i ögonvrån. Fjärde km går bara uppför, uppför i olika lutningar men idag kändes det inte som det lutade så himla mycket. Systern sprang om och strax efter kom den löpglada julbocken rusande på lätta neonklädda fötter och drog förbi. Lite jobbigt är det alltid att bli omsprungen, men när systern väl kommit förbi höll hon sig strax framför mig. Femte och sjätte km är inte mycket att orda om. Det kändes lättare igen och jag blev förvånad över att det gick så fort fastän det var så lätt. När jag passerade 7:an blev jag glad för att det bara gått strax över 35 minuter. Det känns som det var igår jag blev glad om jag kommit till 7an på 41 minuter. Sen kom sjunde helveteskm. Det blir alltid jobbigt där och strax innan åttonde km fick jag kramp under revbenet och svårt att andas. Ruskigt obehagligt. Jag kan ju inte dö nu när jag springer så bra tänkte jag. Jag tänkte även ropa till syrran att jag måste lägga mig ner och vila lite men sen insåg jag att jag faktiskt ändå hade chans att persa, och då kunde jag ju inte ge upp så jag sänkte farten tills det gick att andas igen. Sen var det bara att springa på. Klart att det var jobbigt, men lite skönt var det faktiskt ändå på något sjukt sätt.
Och sen när Garmin kilometervarvpep för tionde gången stannade jag och tittade och såg att 10.02 km hade sprungits av mig på 51.07 och då blev jag så glad.
Nu kan jag dessvärre inte gömma mig för julfirandet längre så nu återstår bara att önska alla en god jul.
Nu ska jag gå och dricka jättemycket julsprit för att konservera den goda formen till Sylvesterloppet.