Nyss hemkommen från gymmet är jag strax på väg ut igen. Jag skriver om träningspasset senare. Nu är det annan träning som står för dörren.

Just nu undrar varför jag frivilligt utsätter mig för sånt där och skulle helst vilja springa därifrån innan jag ens har tagit mig dit. Det som verkade som en så bra idé när jag först fick höra talas om det, och ännu fortfarande i början av veckan, ter sig nu som ren galenskap. I’m on my own. Det blir jag mot resten/röset/klabbet/eller vad din dialekt nu påbjuder. Us versus Everything. Utan minsta backup eller allierad. Men den här oviljan och rädslan är det starkaste argumentet för att jag faktiskt ska göra det. “Fear means ‘Do it!'” som mitt egenkomponerade, inofficiella och halvt seriösa måtto lyder.

Jaja, dags att logga ut. Wish me luck.

Jag svarar på meddelanden när jag kommer hem. Om jag kommer hem.