I dag ska jag för första gången i mitt liv springa milen på minder än 40 minuter. DM 10 000m måste vars det perfekta loppet för det.
Taktiken är ganska enkel, RD (Rasmus Disciplin) på 95 sec/varv ger sluttid på c:a 39 ånhalv, hur svårt kan det va.
Nackdelen är att det är jag som ska springa så det får nog bli lite annorlunda. Gå ut mot en tid på c:a 38 och kriga å hoppas att det håller dom sista 8-9 kilometrarna.
Helt ok om jag tokkroknar å slutar på 45 bara jag vet att jag gick för 40.
Kolla ryggsäcken, sån vill jag ha, sa jag mellan två tuggor på salamimackan när en kille gick förbi men en svart och orange ryggsäck med ett stort rött m-dot märke på. Sen kom en till och efter ett tag kännds det som om dom var överallt.
Vi gick tillbaka och kollade kön, lika lång, kollade m-dot affären ingen rygga men en misstake hade tagit form. Provade en snygg finisherjacka i IMKalmarbått. Rekade vid inskrivningstältet, joodå dom gick in utan men kom ut med rygga :-).Hann ner på stan för lite kulglass innan vi tillslut ställde mej i kön som äntligen var lite kortare.
Registreringen gick bra, fick ett orange “all incusive band” och när jag äntligen lyckats stamma fram mitt startnummer fick jag även startkuvert med nummerlappar, mina påsar och min rygga. På väg ur tältet blir det så där konstigt igen, allt kommer över mej. Brukar inte alls vara så men kanske är det 1 års förberedelser, laddning, förväntningar, oro m.m. som blandas i en sorts “nu är vi framme känsla”. Jag är ju gubben som tar på mej våtdräkten när min startgrupp börjar simma Vansbro, som är kvar på hotelett 1 timme före start på maran. Alltid lugn.
Går in i växlingsområden, hejar på några okända, en del ser faktiskt ut som jag känner mej. Kollar vägarna ut och in för dom olika momenten, fattar hur det är tänkt med vägarna. Sist men inte minst memorerar vart cykeln ska stå, ska in på raden vid 2:ra stora trädet. Känner att jag börjar ha lite koll och lugnet kommer tillbaka till huvud å kropp.
Tillbaka på campingen gör jag nu iordning allt inför lördagen. Pumpar cykeln, blandar sportdryck och packar påsarna. Det var en ny grej, man fick inte ha några lösa saker vid cykeln utan allt skulle vara i påsarna.
Blå Bikepåse för det man skulla använda under cyklingen och Röd Runpåse för löpningen. Så här ska det alltså gå till.
Upp ur vattnet, ta din röda påse, in i tältet, byt om, av med våtdräkt och på med det i påsen (hjälm, nummerlapp, bl.a.), lägg våtdräkt i påsen, spring ut ur tältet, släpp påsen, spring till 2:ra trädet, sväng vänster till cykeln, ta och spring med cykeln till cykelutlinjen, hoppa upp å dra iväg.
Detta har jag nu koll på, lägger en flaska med återhäntningsdryck i den blå och en gel i röda. Bestämmer mej för sadelväska med slang å pump. Allt är nu packat och klar. Tar en bärs å njuter lite av tillvaron innan det är dax att kika på Mini Tri (hoppas dom byter namn på den till nästa år). Distansen var 1/10 IM.
Nu blir det lite reklamfilm.
Åkte in till Centrum,för att kolla på och berätta för svärföräldrarna om triatlon. Gick till starten, jag hade planen för guidningen helt klar för mej, mycke folk. Det var startgupper med 5 min startmellanrum och när herrar tävling startat så glesnade åskådarleden lite så vi kunde se damerna utan folk i vägen. Kikade på 2 motionsgrupper, 75 i varje, och började sedan strosa utmed kanalen (simbanan) mot växlingsområdet som ny skulle ses.
Kom runt en krök och såg bron som det simmades under, totalt smock tjockt med folk. Närmade oss växlingsområden men det fanns inte en chans i världen att komma fram och se något, gick runt hela orådet och lyckade komma till uppgången ur vattnet. Det var dubbla led vid uppgång och löpning in till växeln.
Vi lyckade komma fram så, lite fick vi se men inte alls så mycket som jag hade tänkt :-).
Trängde oss mot Stortoget för att kolla in lite målgångar, där var det ett jäkla drag, vilken stämning med skrikande speaker å allt. Sista 300 hundra meterna av löpningen kantades av 2 å 3 dubbla led på båda sidor för att avslutas med uppbygda läktare. Ingen dålig målgång för ett Mini Tri. Viklen känsla det måste vara gå i mål när det är så (lite pinit kanske, nää jag tror man bara vill ha mer).
Jag ser ingen anledning till att bara göra en triatlon det är nog bara dumt, men om man ändå tänker så, så är nog inte det här loppet fel att välja. Usch! dubbla negationer, tar om sista meningen. Så är nog det här loppet att göra.
Hur bra som helst! Jag var dålig på att hejja – full fokus på “min löpare”, klocka och protokoll. Åsså fortsätter vi kursen “Att genomföra ironman”:-)
39.09 – inte illa.
Trots brist på disciplin 🙂
Sub 40 fixades ju med marginal! Snyggt gjort.