Jag minns när jag skulle köra hem min första mc efter att jag köpt den på en parkeringsplats i Västra Frölunda.
Vilken besvikelse.
Jag hade tidigare bara kört min dåvarande pojkvän på hans Kawasaki ZZR1100 och var van vid hur den kändes i acceleration och marschfart.
Min mc var en mattsvart penselmålad CB650 från -81. Det var lite skillnad. Jag hade förväntat mig att när körde hem min hoj skulle himlen öppna sig och änglars kör skulle stiga ner och sjunga Born to be wild. Minst. Vad som verkligen hände var att jag satt hela vägen hem och retade mig på att den varvade så jäkligt och så försökte jag peta i en sjunde växel som naturligtvis inte fanns. Det tog en lång tid innan jag tyckte det var kul att köra hoj.

En helt annan grej var det att köra hem min nya fantastiska mountainbike igår! Kalaskul! Eftersom det var onsdagslöpning senare på kvällen hade jag ju inte haft tid att tvätta den ordentligt om jag hade kört genom skogen så jag höll mig på gator och trottoarer men oj vad kul det var! Och gräsmattor var jag ju tvungen att cykla på för att känna hur det kändes, och trottoarkanten var jag ju tvungen att köra upp och av för att känna på framdämpningen. Jag var faktiskt till och med tvungen att, med skräckblandad förtjusning, cykla ner för en trappa bara för att kolla hur det var. Det var skitkul. Nu förstår jag kidsen bättre 🙂 Jag hoppas ingen såg mig.
Det här kan nog bli hur kul som helst!

Och man kan ju inte cykla om man inte vet hur långt och hur fort, så igår var jag i en annan cykelbutik och köpte en hastighetssensor till min 625x.
Upptäckte att det fanns ju hur mycket Scottprylar och pinaler som helst!
Helt plötsligt slog det mig att det här med cykeln riskerade att urarta till min motsvarighet till karlarnas 50-årskris när det skall köpas motorcykel och hela HD-kittet med Harleyjacka, Harleyboots, Harleyhjälm och skinnuniform.
Jag motstod frestelsen att köpa på mig hela Scott-kittet och lämnade affären med enbart det jag skulle ha. Det var inte särskilt svårt. Det är nog ingen ålderskris ändå.