Några vilodagar, tack! Fingrar är sargade och trötta, huden brun och träningsvärk gör sig påmind i varje rörelse. Jotack, det var härligt, soligt och lagom varmt. Reseberättelse skriver jag senare, på engelska i min resdagbok. Träningsrelaterat har jag ju i alla fall reggat här; alla klättrade leder, snorkling och vandring hit och dit.

Några noteringar om klättring på Malta och Gozo:
– Dagarna är oftast otroligt heta. Det är tidiga mornar, sena kvällar eller helskugga som gäller.
– (Redigerad) Många leder går efter det onödigt komplicerade brittiska systemet (läs: . Det går inte att översätta en 5c där till en 5c man är van vid från klättrgymmen (som är lättare).
– Anmarschen och att ta sig ut till rätt led är ibland/ofta mycket komplicerat/exponerat. Ha is i magen, det går om man vill.
– Ofta svårsäkrat. Om bultar alls finns har de ofta helt rostat bort, och det är inte alltid naturlig säkring erbjuds som alternativ. Ibland kan man lägga slingor genom små hål; ha med många tunna slingor. Några få leder har fina toppankare, men ofta behövs långa slingor för att kunna bygga något pålitligt och bra.
– Klippor vid havet är vassa. Funkar oftast utan tejp, men ha det med. Ibland är den oumbärlig.
– Klättringen är varierad och bra. Ofta härliga håligheter och spännande formationer. Perfekta svaväggar (ajaj, mina tår) och vertikala väggar i alla storlekar och föralldel tak, grottor och långa traverser över havet. Det går bra att simma med klätterskor, men välj en blåsig dag så att maneterna sköljts bort.
– Klättringen tar inte slut. Det finns hur mycket som helst… 🙂

Nu ska jag börja förbereda för klättring på Dartmoor; enligt empiriska data potentiellt trevligt men med hög regnrisk. Hoppas att det brittiska vädret är förlåtande mot oss, annars blir det väl surfning för hela slanten.