Öron-näsa-hals är ju ett klassiskt specialistområde för läkare. Sådana personer har vid ett flertal tillfällen fått titta in i mina inflammerade hörselgångar (extern otit, har jag lärt mig att det heter). Men nu var det inte om en satanisk bultande smärta och gul sörja detta inlägg skulle handla, utan mina innevarande medicinska problem.
Nu har jag inte tränat ordentligt sedan Lidningöloppet, 27:e sep! Först en veckas vila, och efter det ca 4 veckors småförkylning, sömnbrist och knäproblem. And counting.
Om vi börjar med förkylningen så har någon sorts semi-ont i halsen kommit och gått flera gånger. Blir torr i halsen på nätterna, vissa dagar mer påtagligt infekterad känsla men annars inget. Utom dagen efter att jag sprungit såklart… Jag har haft sådana här problem många gånger, men aldrig hittat ett bra sätt att bli av med problemen.
Sömnbristen orsakas delvis av att lillflickan som normalt sover som en prinsessa (“ni vet ju inte hur det är att ha barn” får man höra), plötsligt börjat drömma oroligt. Det är lejon under sängen och jag vet inte vad. Väckt blir man ett par-tre gånger per natt i a f. Sedan har ju en av katterna kommit in i någon Fas av sin utveckling vilket gör att hon släpar in byten titt som tätt. Förut var det kanske ett par gånger i månaden, nu flera gånger i veckan.
Ofta en levande liten skogsmus som hon terroriserar en bra stund innan jag antingen ruttnar och slänger ut båda två, eller att hon har ihjäl den. I det senare fallet sitter hon sedan ute i hallen och slaskar ljudligt i sig de bästa bitarna. Resten (normalt rumpan, huvudet och av någon anledning levern) ligger utspritt så hallen ser ut som Omaha Beach när man går upp på morgonen.
Problemet är att katten Alice inte fattar att jag inte är ett dugg imponerad. Jag försöker förklara för henne på hennes eget tungomål (fräääääs), men tittar bara på mig med tom rovdjursblick.
Iallafall! Jag har inte sovit en natt i sträck den senaste månaden.
Mitt vänstra knä har börjat krångla, enligt tidigare troligen triggat av mycket löpning utför. Samt att jag väger 8 kg mer än när jag tränade Ordentligt. Har aldrig haft knäproblem förr, men då var det ju å andra sidan dags.
…så om någon känner till en knä-katt-hals-specialist, droppa gärna numret till mig.
Jag har börjat notera min vikt också. Varför gjorde jag det för? Nu får jag ju liksom svart på vitt hur BMI och konditionstal sakta närmar sig varandra.
Som avslutning citerar jag en av mina favoritskådespelare från en riktig referensfilm:
“I’ll be back”
Barn begriper jag mig inte på, men kissen kan du ju inte fräsa på. Hon tar hem mat till familjen. Duktig kisse! När jag bodde på sydligare breddgrader blev det dock lite jobbigt då bytet kunde vara en halvtuggad skorpion som låg och surade på vardagsrumsgolvet.