Jahapp, efter lite semester efter Lidingö blev det lagom dags i mitten av förra veckan att ta upp träningen. Under de ca 10 dagarnas vila hade jag märkligt nog inte känt något av knät. Jag hade väntat mig en betydligt hårdare bestraffning…
Väl igång med lite olika små pass på kortare distanser kändes det ändå att knät var ungefär lika känsligt som innan. Känningarna kommer och går under passet, och går precis som innan att stretcha bort. De enda tillfällena det gör riktigt ont är mellan passen, oftast några timmar efteråt. Då kan det komma en smärtkörare på några minuter, sen bleknar det bort igen,
Jag “försöker” stretcha kallt några gånger per dag, men det stannar nog egentligen mest vid en tanke. Jag har ju varit duktig på att göra armhävningar utspritt udner dagarna “när tillfälle uppstår”. jag får försöka haka upp stretchingen på dessa tillfällen också.
Jag är ganska säker på att det är mina stela främre lårmuskler som fortfarande är boven i dramat. En generell stelhet/för korta muskler går att över tid jobba bort med konsekvent kallstretching, man måste inte vara uppvärmd.
Jag tog kontakt med min naprapat, och hon rådde till ca 2 v behandling med Voltaren Gel 2 ggr per dag samt fortsatt lätt träning och myyycket stretching. Kvarstår problemen i slutet av oktober får jag åka upp och lägga mig på bänken…
0 Comments