Återigen blev kommentaren alldeles för lång.

För att förklara frånvaron så har jag varit lite försiktig med hö pekfinger. Det var 3:e leden som efter lite avslutande boulderapande förra gången bestämde sig för att sura, och sedan dess har jag inte kunnat öppna dörrar eller lyfta en tekopp på normalt vis (för att inte tala om vattenkokaren…). Känslan är samma som för tidigare skada i vä ringfinger och långfinger efter Maltaresan (det var i andra leden), och det stannade ju kvar länge.

Men åkte för att klättra gjorde vi nu i alla fall, och det visade sig att jag kan hålla allt utom en viss typ av grepp, undviker jag dem så kan jag köra hårt ändå. 🙂

Glädje: Toppreps-onsightade en helt ny, överhängande 7- med mycket sloapers! (Inte mina favoritgrepp annars…) och klarade äntligen det där kritiska kruxet på den blå 6b-c(?) på överhängande, där man måste använda mycket mage för att komma över kanten hängandes under tak utan bra steg. Som jag har försökt där innan! Äntligen!! (Var lite väl darrigt att klippa i dock.)

I allmännhet klarar jag numera att toppa flera 7:or med hyfsat resultat på samma pass, så det börjar bli dags att sätta upp ett mål om att kunna leda hårdare. Jag får så klart börja med att känna mig säker med att leda 6b-c… 😛

I alla fall, väl hemma åt vi oss övermätta på tacos och sedan dess har jag sovit; mer än 12 timmar. Det var verkligen på tiden.