Min handledare höjde sådär diskret på ögonbrynen när han såg lappen på anslagstavlan. Just som han brukar göra när han tycker att jag är smått galen.
Sandra borta i juni och juli; resor till Sverige (inkluderande exjobbsredovisning), Malta, England, Frankrike och Cypern, alla direkt avlösande varandra.

Nu är jag en olidligt snål person, men kunde acceptera att allt (exkl. Malta som är betalt sedan månader) gick på under 400 euro. Det är enkom tack vare trevliga människor runtom i länderna (släkt i Devon, vänner som behöver kattvakt på Rivieran och en just då ensam far i lägenhet i Paphos. Malta? Njae, dit åker vi mest för att det är trevligt, och för klätter- och dykmöjligheterna). Jag lovar för övrigt att träna flitigt med aktiviteter såsom surfning, vandring och klättring, och att använda kopiösa mängder av solskyddsolja. Annars lär jag bli en kräfta permanent.

Jaha, så nu undrar vi som bäst om vi rentav ska hyra ut lägenheten i juli. Söderbalkong i varma och solstabila Rhendalen, nära gränsen till Frankrike och med vinodlingar och vallmoröda fält i närheten, lokalodlade grönsaker från alla omgivande åkrar och med vin/ölpriser nära/lägre än priset på läsk. Kan det vara något?

Så varför åker vi iväg om vi nu har det bra här, kan man undra. Jo, det råkar vara min sista sommar i frihet. Jag har sålt min själ till institutionen, och från augusti/september blir jag deras slav. Bäst att passa på, alltså. (Hade jag inte åkt iväg så hade jag inte klarat att vara ledig).
Dessutom är det min filosofi att alltid ta chansen, och nu råkade det finnas många chanser att ta. Bäst att bunkra upp med ett gäng goda böcker. Det var länge sedan jag läste om annat än supraledande magneter. Om mindre än två veckor går jag till tryckeriet, sedan ska jag inte tänka mer på undulatorer.

Och så var det en träningsdagbok, ja, jag tränar på som vanligt, allt går hyfsat. Klart slut.