2010 tränade jag ambitiöst innan lapland ultra och gick i mål på 13:05 och var jättenöjd. Sen fick jag barn och förra årets deltagande uteblev pga bristande ork, men i år skulle jag göra storslagen comeback tänkte jag. Jag tittade på 2010 års träning och la upp taktiken. Sen kom verkligheten emellan och det var mysigare att läsa saga och leka i sandlådan än att sticka ut på långpass på 3-4 timmar på helgerna. Jag sprang till och från jobbet och försökte förlänga morgonpassen så gott det gick, men veckorna innan loppet var det bara att inse fakta; jag var hopplöst otränad för 10 mil, men flygbiljetterna var beställda sedan länge och systern var helt inställd på att springa, trots att jag försökte övertyga henne om förträffligheten i att springa Vägen Västerut från Ritsem till Stora sjöfallet och bo på hotell och äta gott. Så det var bara att anmäla oss och göra det bästa möjliga av situationen.
När vi satt och ölkolhydratladdade på torsdagen innan loppet enades vi dock om att motionsklassen med start 18 var nog bättre och vi ringde tävlingsledningen och drog diverse bortförklaringar om barnafödande och sjukdomar (mitt barnafödande och systerns sjukdomar) och visst gick det bra att starta 18:00 istället. Såklart.

Det finns 22 vätskekontroller utmed banan som man kan få egna saker utkörda till, och eftersom jag är svårt beroende av gel och Pripps energy för mitt mentala välbefinnande under långlopp ville jag ha saker levererade till 11 av stationerna. Systern toppade mig och ville ha leverans till 15 så vi gjorde som tidigare år, klistrade tejpbitar på där vi tydligt skrev startnummer och km-angivelse.
Sen sov vi gott och dagen därpå åkte vi ner mot Adak och gjorde kort stopp i Arvidsjaur för skoinköp och matintag.
Ni läste rätt, systern ville köpa nya skor och jag som blivit förtjust i hennes skor som jag fick låna dagen innan när jag rastade hunden ville också ha ett par, men när vi stod där i affären och klämde på skor tittade vi upp på varandra och undrade vad i herrans namn vi höll på med. Inte ska man köpa skor dagen innan ett tiomilalopp?
Vi gick och åt pasta istället.
Sen kom jag på att jag glömt nötcrème! På tappen fanns det dock som tur var till rövarpriset 5:-/styck, men men. Det är säljarens marknad. Tio stycken blev det och sen for vi vidare.
Nu ska jag flyga söderöver och fortsätter skriva i kväll.