Jag har nog aldrig varit och kommer nog aldrig att vara bättre tränad. Tränad för löpning och länge. Fullt frisk å inge ont, utvilad och på bra humör.
Lidingöloppet i morgon måste bara bli en succé.

Nää, jag har ingen lust, det är bara jobbigt att springa och tar jag i lite så säger hjärnan “Lägg av, vad håller du på med och varför?”
Har hamnat i såndär Maratonkoma.
Jag åker ner iallafall av 2 skäl, hålla möjligheten till klassikern vid liv (varför det är viktigt ska jag berätta i en senare blogg) och att jag fick sällskap av2 kompisar.

Målet borde vara 2:15 men det fixar jag inte så det har jag skippat, kör helt utan mål.
Upplägget ska bli ett av två alternativ och absolut ingen blandning av dom.
1. Lägga mej långt bak och bara jogga på, tror jag fixa halka in på 2h45 då.
2. Springa fort som attan från start och kriga så lång det går, enda stoppet då ska vara väggen. En tid mellan 2h22 och 3 timmar borde vara rimligt med den taktiken.
Första milen ska alltså gå under 42 eller över 48 minuter inget där emellan.
Bestämmer mej gör jag i startfållan ett par minuter före start.