Borrelia! Denna totalt meningslösa sjukdom som man får av ett av mig veterligen lika meningslöst djur. Jag fick ett bett gissningsvis andra hälften av maj, som såg misstänkt fästing-aktigt ut men jag såg aldrig själva fästingen. Jag tänkte såklart “Borrelia” direkt men såg aldrig den typiska ringen i början. Däremot kliade det och hade sig, och ett oregelbundet rosa-rött område har funnits där hela tiden. 

Under senaste veckan har det dock plötsligt blivit en tydlig ring, och det var bara att slå doktorn en signal. Besöket på vårdcentralen varade några minuter och vägen hem gick via apoteket.

Sist jag hade Borrelia var 2000, ett år som troligen var den säsong jag var bäst tränad någonsin. Jag hade stora förhoppningar på Lidingöloppet men jag kände direkt från start att något var fel. Det svarade inte alls i kroppen, och allt kändes segt och uselt. Klev av efter 15 km med den dubbla känslan av att vara helt tom men ändå inte kunna få upp pulsen och drivet. Klockan visade då 57 min… 

Som du som läsare förstår är detta en liten bitter tagg i löparhjärtat än idag, 16 år senare, att inte ha fått trycka till LL på max när jag var riktigt bra tränad… 😉