Tänk er det roligaste ni vet att göra. Det kanske är att spela musik, gå på teater, äta korv, cykla eller något annat. Tänk er samtidigt att ni inte kan göra det ni älskar att göra, era fingrar har blivit stympade så det går inte att spela piano, ni har blivit blinda så det går inte att se teatern, ni har blivit allergiska mot korv, eller ni har tappat balanssinnet och kan inte cykla.

Ungefär så har det känts för mig under hela sommaren.

Jag älskar orientering. Att orientera. Det är så förbannat jävla roligt att jag nästan tappat allt annat i livet vilket jag har accepterat eftersom det är så roligt. Men när man är förkyld och inte kan springa är det som att bli fråntagen allt det man lever för och livet blir ett jävla rövhål.

Under hela sommaren har jag försökt hitta svaret på mina problem och ju fler tester jag gör desto “friskare” är jag. Värdena är perfekta, hjärtat är perfekt osv. snart är jag så frisk, på pappret, att jag borde få en medalj! Trots det har jag svinont i halsen och kan inte ta fem steg upp för en trappa utan att få mjölksyra i låren och bli andfådd.

blbablalbala jag är full. Tack för att ni kom på festen ikväll!