I ett anfall av flams och trams var vi några som kom på att vi borde kanske ha ett lussetåg här på jobbet. Jag tänkte mig någon form av gerillaLussetåg där vi rusade in på folks rum, attacksjöng Lusse lelle och kastade pepparkakor omkring oss och försvann innan någon förstod vad som hade hänt, men min projektkoordinator som sjungit i kör i Uppsala domkyrka i 6 år hade en helt annan bild av lussetåg och hon styrde upp det hela med järnhand.

Det skickades ut kallelser i Outlook till övningstillfällena och konferenslokal bokades till dessa stunder. Det skulle sjungas stämsång, men där protesterade vi andra så bestämt att det kravet släpptes. Staffan var en stalledräng med den alternativa melodin gick fetbort och Lusse lelle var inte stämningsfull tillräckligt så den ströks innan den ens kommit upp. Vi hade en gitarrist som kompade och hon är en riktigt duktig bluesspelare, men att skoja till det och ta Så mörk är natten i bluestappning var inte att tänka på.
21.30 igår kväll skickade koordinatorn ut ett sms och sa att vi skulle träffas 7.30 idag och sjunga upp, men det såg varken jag eller någon annan förrän imorse när vi slog på jobbmobilerna.

På generalrepet i morse började det diskuteras om man skulle gå ner en hel eller en halv ton på “stjärna” på sista raden av Gläns över sjö och strand i Ivar Widéens tappning men även där fick koordinatorn ge vika för det var inte läge för oss andra att lära om 15 minuter innan start.
“Gustav Wasa hade vridit sig i sin grav om han hört det här” suckade koordinatorn och syftade på att Gustav legat och lyssnat på rätt version i Uppsala domkyrka de senaste decennierna. “Det är bra.” sa en av tomtarna torrt.”Han kan behöva röra på sig.”

Men sjunga gjorde vi idag i alla fall, och det blev riktigt lyckat. Jag har inte sjungit organiserat sedan jag gick på högstadiet och var med i kören för att slippa lektionerna men det här var ju kul.

Men i kväll när jag tittar på Idolfinalen kommer jag känna en ny och djup beundran för deltagarna för, med tanke på hur svårt det var att sjunga samtidigt som man går uppför en trappa och håller ett ljus i handen, så måste det vara illsvårt att sjunga och dansa, hålla i en mic och dessutom se uttrycksfull ut.

God Lucia!