Första målet är avklarat, att vara i bra form till säsongspremiären. Jag har jobbat jättebra trots skador och diverse. Formen var acceptabel, nu behövs matchvana för att klara av det höga tempot.

Andra målet avklarat, att spela alla matcher med bästa möjliga insats och att öka formen ytterliggare tills den 22 Maj. Landskampen mot finland spelade jag i bättre form än någonsin. Var starkare i kontakt och fick upp mycket högre fart på spurterna. Man kan alltid få bättre flås.

Tredje målet avklarat, cirkelträningen gav effekt på flåset, troligen mest på det psykologiska planet. Jag dör inte för att pulsen slår hårt och det gör ont i bröstet, det går att göra armhävningar och burpees fastän man inte tror det. Klarade av beach, tens och sevens turneringarna med bättre resultat än vad jag nånsin kunnat tro.

Mitt mål nu är att genomföra sex bra matcher och stödja andra att hålla jävlar-anammat uppe under match. Jag måste också jobba på benmusklernas uthålligeht, det verkar som om de töms fort efter ett par max-rusher. Jag ska också toppa formen till 31 Oktober för att göra ett försök på landslagsuttagningarna.

Det fjärde målet gick inte så bra, först slog jag axeln ur led så att jag har nästan inte kunnat köra styrka där armarna är med, sen fick jag en hjärnskakning, sen gick axeln igen på sista matchen. Anledningen till att nästan svimmade vid ansträngning var att jag tydligen fått ansträngningsastma. Tre läkarbesök och tre månader senare så fick jag till det med en cocktail av kortison och luftrörsvidgande inhalator så kunde jag börja träna max igen. Så jag hann träna två veckor riktigt hårt, sen så fick jag problem med benhinnorna, får se hur jag löser det nu. Uttagningen kände jag ändå att jag kunde genomföra, men resultat blev inte det önskade.