Ett elände är det med mitt löparknä. På sistone har jag dock fått två solida tips; ett som bygger på något jag alltid vetat är bra men aldrig utfört, stretching. Vidare ett annat tips jag alltid varit motsträvig mot baserat på just inga kunskaper alls utom att om man överdriver det med en faktor 50 så säckar levern ihop, farmaceutiska droger av inflammationshämmande typ.
De respektive företrädarna för dessa tips hävdar bestämt att de blev av med sina besvär med löparknä. Alltså har jag sedan i onsdags ätit snål-Voltaren (Ibumetin) och tänkt stretcha varje dag.
I brist på löparglädje får man försöka se andra glädjeämnen i tillvaron. Se där ett uttalande som borde utmana. Det låter ju helt orimligt, men med en positiv grundsyn finns de faktiskt. Tag bara de årstidsbundna fenomenen som t ex midsommarfirande och mördarsniglar.
För att börja med det slemmigare av dessa två, så bjöd vi i helgen som gick in ett par bekanta med avkomma. Glada i hågen begav vi oss till Stadsparken för att om möjligt hitta en midsommarstång att utbilda våra barn i diverse begåvade uttryck för svensk kultur och traditioner. Redan på vägen dit såg man ett regnmoln av tropik-klass fullkomligt sluka Jönköpings västra höjder. Detta försvann innan vi kom fram, men sen kom det RIKTIGA ovädret… Det var nog ett av mitt livs värsta åskskurar med säkert 5 nedslag i omedelbar närhet. Marken täcktes av hagel och nya vattendrag ner till Munksjön bildades inom 5 min. Sedan fick barnen hoppa av sig i vattenpölarna och glädjas åt brandbilarna som kom åkandes till Fågelmuseet (automatlarm?).
Mördarsniglarna är nästa intressanta kapitel. Medan jag gick min kvällspromenad och snabbt fick skornas mönstring fyllda med nämnda kreaturs inälvor, funderade jag över hur det kan komma sig att de är så framgångsrika. Alla djurarter har någon form av competitive edge, som Percy N skulle uttryckt saken. Tag hyenan t ex; fantastiskt ful, kan inte jaga själv, mycket mindre än de mer macho lejonen. MEN med en osviklig fingertoppskänsla för att nosa upp festen där hämtpizzan just levererats, samt en rejäl plåtmage. Eller rödhakarna som den förra ägaren till vårt hus var så stolt över. Hon matade dem och pysslade. Sedan flyttade vi in och med oss katten Alice. Tre slarvsyltade rödhakar inom loppet av en vecka, och sedan bor hela flocken i någon annan trädgård utan mini-tiger. Sådär kan man hålla på med allt levande i Vår Herres Hage…
…utom mördarsnigeln! Korkad, långsam och slemmig. Blir ihjältrampad titt som tätt, utan möjligheter att fly. Överallt den tar sig för att äta riskerar den att bli klippt itu av någon hemmansägare med kontrollbehov. “Gräsmattan MÅSTE bli grönast på gatan i år, annars blir Flingmyrs odrägliga på kräftfesten!”. Jag tror de äter varandra, dessutom. Minst en gång per promenad ser man någonstans fem sniglar fullt upptagna med att äta på en sjätte. Eller så ger de första hjälpen. Det är svårt att avgöra för de är så långsamma.
Vad vill jag ha sagt med detta? Ingen aning. Den här typen av ohälsosam fixering vid totala oväsentligheter är typisk för mig i perioder av skador och för lite träning.
Hoppas Ibumetinet biter.
Eller att någon fältgynekolog eller anställd vid Naturhysteriska Museet hör av sig och förklarar hur ett så missanpassat djur som mördarsnigeln kan ha sådan framgång.
Jag har ett tredje tips; gå till en legitimerad naprapat och få behandling mot inflammationen i IT-bandets fäste (det som gör ont). Jag har gått tredje och sista behandlingen idag, och har kunnat springa under hela behandlingstiden utan smärtor.
Stretch på en inflammation är bull shit enligt honom. Vem vill dra och sträcka i en inflammerad kroppsdel?! Han visade mig bilder på hur ett inflammerat senfäste ser ut, och jag kan direkt säga att lusten att stretcha innan skadan är läkt, försvann direkt.
Hoppas du blir av med det oavsett vilken metod du använder. 🙂