I höst fyller jag 32 och jag har nog aldrig känt mig så gammal som nu. Klart jag aldrig varit äldre förut men det brukar ju gå i vågor om hur man känner sig. Men nu är det fan värst hittills.
Varför? Jo därför att min kropp håller på att lägga ner.
Låt mig illustrera genom att beskriva mina krämpor:
1. Ryggen.
Ryggen har varit dålig sedan i april eller något sådant då jag bowlade i Skåne. Sedan dess har jag inte kunnat ta ut max löpsteg många gånger. Så fort jag bränt på för mycket börjar det bränna i rumpan (dit allt strålar) och jag får skitont i ryggen. Rehabövningarna gav effekt men de är så tråkiga så att jag kommit av mig. Ska skärpa mig, jag lovar!
2. Stortån.
På väg hem från Jukola i Helsingfors blev jag övertalad att vara med i en barfotafotbollsmatch i parken nära färjan. Det var skitkul för jag var full och nöjd med det mesta. Tills jag råkade bryta stortån. Eller det kändes som det åtminstone. Jag lyckades böja den nedåt, inåt så det knakade till och fy helvete vad ont det gjorde. Sedan dess har tå-fästet varit svullet och blått. Gick till läkaren dagen efter som sa att det skulle ta två veckor. Nu har det snart gått två månader och tån är fortfarande inte bra. Som tur är gör den inte ont när man springer.
3. Högerfoten.
På fyllan råkade jag sparka till min cykel vilket inte var så smart. Det var för en vecka sedan och foten är fortfarande helt svullen och i hålfoten har det blivit helt blått, kanske någon slags blodansamling? Går nog till läkaren i morgon.
4. Löparknät.
Mitt vänstra knä gör ont när jag springer mer än 8 km på asfalt. Trots att jag använder benskydd och stretchar som en dåre. Värken strålar upp i lårmuskeln som är sjukt stel och förjävlig. Ingen utväg i sikte.
5. Samma knä igen.
På O-ringen råkade jag böja knät åt fel håll när jag snubblade på någon rot eller annat bröt. Det gjorde sjukt ont men släppte som tur var efter en bit. Nu har jag märkt att värken kommer tillbaka ibland när jag springer. Hoppas det släpper snart.
6. Revbenet.
I förrgår skulle jag krypa in under sängen för att hämta fram lite foton från en fjällvandring från förr. Det skulle jag aldrig ha gjort. Lade lite väl mycket tyngd på bröstkorgen och rätt som det var sa det knak och det började göra sjuuukt ont i nedre delen av revbenet. Antar att jag fått en spricka. Detta har lett till att jag inte kan sova på ena sidan. Som tur är har jag inte känt av det något när jag springer.
Well, jag antar att det bara är början på en lång och plågsam medelålder. Hurra!
Men nä Oskar, du har varit i mycket sämre skick än nu! Har du glömt att du ibland inte kunnat springa alls under långa perioder pga långdragna förkylningstillstånd? Jag förstår att det är frustrerande att det alltid är nån “jävla skit” men det tjänar ingenting till att gräva ner sig i det. Fokusera på det du kan påverka, typ de där rehabövningarna, annan styrketräning, bra mat och vila.
Skadorna lär komma till oss alla så småningom men det är meningslöst att ta ut dem i förskott.
Men punkt 1-3 handlar ju om bowling/är alkoholrelaterade. Det är väl närmast att beteckna som tonårsbeteende!? 6:an känns ju dock lite tung – jobbigt när man inte kan böja sig ner längre… Skönt att fjolårets förkylning gett med sig iallafall! =)
Jag tror minsann att du ska ta efter min Funbeat-paroll – Lär dig älska dina krämpor! Dom kommer att byta skepnad, men vara med dig mer eller mindre jämnt – jag vet, för jag är myyyycket äldre än du.