Det kanske är att ta i att kalla löparvännerna för familj, men det känns lite så. Nu när dom egna barnen har flyttat hemifrån blir jag så glad när dom ibland kommer hem och man får samla familjen. På samma sätt är det med löparfamiljen. Gränsena är lite mer flytande där vem som egentligen är familjemedlem och inte. Egentligen är det väl inte så viktigt. Jag blir glad över att träffa även avlägsna släktingar med löpardojor. Dom jag räknar till min familj finns allihop här på Funbeat. Det är Olov Stenlund och Jörgen Lindkvist, vi som drog igång lunchlöpningarna för så många år sedan. Vi har rest runt och tävlat ihop, bland annat Stockholm maraton. Det växlar vem av oss som för tillfället är bäst, men vi har i alla fall alltid trevligt. Sen har vi Åke Larsson, den rutinerade gamle räven med det goda humöret. Äldre, men mycket bättre löpare än någon av oss. Just nu saknar vi honom, men han kommer säkert igen. Sonny Bergmark är sedan några år också inne i familjen. Han är en stor personlighet och det är svårt att tänka sig lunchlöpargänget utan honom. Sen finns det förstås andra som går in och ut ur familjen och andra löparvänner som man blir glad av att träffa. Och det är naturligtvis så att alla definierar sin egen familj, Olov, Sonny, Jörgen och Åke kanske ser sin familj på ett annat sätt. Det spelar ingen roll, mitt leende blir ändå brett när alla fem är på plats.
I juli ska hela familjen till Stockholm och springa jubileumsmaran. Vi ses då.
Ett blogginlägg jag blir glad av att läsa:-)) Hoppas vi får många familjeåterföreningar innan Stockholm.
=)
Fin beskrivning och grattis till familjen! Vi ses 14/7 (t+)