Minuterna är få, rör på mig gör jag ändå.

Mycket intervallträning blir det just nu, med alla “nya” bussar och tåg (även om jag tror mig ha kollat upp tider innan). Med och utan stötdämpande skor… Ihop med löppassen ger det hyfsat stumma ben.
Timmarna av trädgårdsröjande hos stackars stressade föräldrar igår innebar ungefär samma fysiska intensitet som att stå och gräva upp det gamla leriga potatislandet för det nya garaget för några år sedan. Inte “Mycket ansträngande” men långvarigt slitsamt.
Lägg till det för lite sömn under för många dagar samt viss träningsvärk från förra klättringen (första inomhus sedan i april/maj?) så är det förståeligt att kroppen vill sova i kväll. Träna kan man ju alltid göra imorgon i stället; då har jag ändå vägarna förbi Dieselverkstan för ett föredrag av Chris Sharma, en av världens absolut bästa klättrare. Inspirerande!

Det är förresten härligt att komma tillbaka till KTH! Alla “gamla vänner”, så mycket att prata om. Och många “nya”, så klart, bra övning i att lära sig namn.

Jag blir fortfarande alldeles glad att knata runt på Campus. Lite synd är det att jag inte har riktigt samma känsla på “KIT Campus Süd”. Men arbetskamraterna är viktigare, resten kommer väl med tiden.