De senaste fyra åren har jag alltid haft ett av “world marathon majors”-loppen bokat men efter Chicago marathon (10-10-10, the date to motivate) är kalendern plötsligt tom! Vad skall jag nu hitta på?
2006-11-05 New York City marathon: 3:07:11
Det hela startade med att Jens Linnér tipsade om att man var garanterad en startplats i NYC marathon om man sprang en halvmara snabbare än 1:21 så jag satte det som mål i Gbg-varvet 2006 för att springa maran 2007. En dag slösurfade jag in på hemsidan och upptäckte att de hade justerat kvaltiden till 1:23 och några minuter senare var jag anmäld! Någonstans i vevan läste jag om WMM och tyckte att det kunde vara kul att springa alla. Det var en otrolig känsla att springa in på Manhattan med höga hus, breda avenyer och jublande människor!
2007-09-30 Berlin marathon: 3:00:08
Min far dog i början av 2007 så träningen blev mest ett sätt att överhuvudtaget hålla huvudet över ytan. En månad innan Berlin återkom glöden igen och det räckte nästan till en sub3-tid. En “kul” detalj var att de hade placerat 42 km-skylten fel så att jag trodde att jag skulle greja det men kunde se på målklockan hur sekunderna rann iväg…
2008-04-21 Boston marathon: 2:56:19
Med glöden tillbaka och motivationen på topp var jag riktigt disciplinerad med löpningen: här skulle byggas marginaler! Det blev den roligaste maran hittills med otroligt publikstöd längs banan och grymt flyt! Marginalerna var stora, så stora att jag t.o.m. kostade på mig att stanna och pudra näsan efter 35 km…
2009-04-26 London marathon: 2:53:43
Vad gör man efter att ha krossat drömgränsen tre timmar? Jo, satsar på 2:50! Motivationen försvann efter hand och jag justerade efter hand till 2:55 och efter att ha dragit på mig en förkylning två veckor innan start släppte jag målet helt. Väl i London kände jag mig aningen sur över att ha slängt en massa pengar på en svindyr Springtime-resa och fick en stark jävlaranammakänsla! Jag lyckades hålla 4 min/km-fart i 32 km och kunde sedan kryssa i mål på nytt PB! Visserligen en bit från 2:50, men ändå…
2010-10-10 Chicago marathon: 3:05:18
Var i grym from inför den avslutande tävlingen men drog återigen på mig en förkylning, den här gången fem dagar innan loppet. Jag måste erkänna att jag var riktigt orolig inför att flyga till Chicago, men det gick bra (tack Otrivin!). Redan 18 km in i loppet började jag tappa fart, vid 30 km var jag riktigt sliten och sedan blev det varmt, ca 25C vid målgång. Jag gick t.o.m. flera hundra meter efter en vätskestation… Hursomhelst kul att springa i sverige-linne med alla “Heja Sverige” på bruten svenska samt “Go Sweden” längs banan!
http://worldmarathonmajors.com
Något bergslopp har jag funderat på. En belgare jag snackade med i Chicago rekommenderade ett i Jungfrau: kanske kan vara något?
Cykellopp kanske också kan vara något, men just nu känner jag mig inte sugen på att flyga med cykeln (d.v.s. stort bagage) så jag kanske borde träna med några mindre lopp i nerheten?
Eftersom jag är en sådan otrolig simmare 🙂 är jag faktiskt lite sugen på att testa http://www.swimtrek.com : någon som hakar på?
Det verkar som att planerna börjar forma sig…
Först och främst grattis till att ha fullgjort WMM! Två maror under 3 dessutom, shit pommes frittes kanske jag ska säga! Tycker att drömmen 2,50 nästan är avklarad med 2,53 efter förkylning. Tomheten är nog träningsmänniskans ofrånkomliga erfarenhet, förr eller senare. Men, du kan ju alltid köra nya tävlingar i löpning, cykling som FG nämnde eller triathlon??? Långt, kort, snabbt. Spela roll? Det finns ju tävlingar i allt och i alla distanser. Alpine Marathon? Men först, njut av att ha klarat ditt mål. Sedan är det bara att komma igång igen. Litar på att jag hör av dig om inte allt för länge!
En binge cykellopp av dignitet kanske kan vara nå’t? 🙂
Kul läsning Christer!