Premiären i marathon är nu genomförd i Växjö, riktigt kul hade vi 16 knallar som var iväg, tack allihopa för att ni gör det så roligt!!! :)))

Och nu vet jag lite mer om vad det innebär att springa långt, både kroppsligen och mentalt.

I detta lopp började kroppen signalera smärta i vänster höftböjare vid 25 km, vänstervaden hade jag känningar i redan tidigt, och stortålederna när det var ca 10 km kvar, ajajaj….då höftböjaren blev trött fick jag försöka ändra på löpsteget något för det blev ju riktigt jobbigt att lyfta vänsterbenet, så det fick bli kortare steg med mindre lyft helt enkelt, vilket fungerade fantastiskt bra tack och lov! 🙂
Sen är det ju den mentala biten, hur lär man sig det??….För det är ju helt klart en stor del och självklart intressant att veta hur man fungerar och reagerar mentalt under ett lopp. Idag undrade mina arbetskamrater hur mina tankar gick under loppet….då fick jag allt fundera lite….ja, vad tänkte jag egentligen…..jag har riktigt svårt för att återge vad jag faktiskt tänkte under de 4 ½ timme som det tog att springa i Växjö. Jag är ganska osocial märker jag, pratar inte så mycket, vilket är ganska så ovanligt för å vara mig….som tjötar ständigt….hahaha. Dessutom tycker jag att det hjälper bra att springa med musik i öronen för då flyter jag in i musiken, vilket jag tycker är helt underbart!! Jag försöker att inte tänka hela sträckan på en gång, delar in den i etapper som jag betar av och just under växjöloppet blev det ganska korta etapper då varvet inte var mer än ca 5 km med 2 vätskestationer som det var ca 2-3 km emellan….så det kändes som man betade av kilometrarna väldigt snabbt….psykologiskt viktigt på nåt vis. Dessutom fick vi ju hålla reda på varven själva under loppet och vi skulle springa 8 varv, jag räknade upp till 4 varv för att sedan räkna neråt igen vilket var gött att kunna göra för då visste man att hälften av loppet var gjort….också psykologiskt viktigt…..ja, det är nog så att alla har sina olika tankar, känslor och knep för att motivera sig framåt…..men det är rätt svårt att i ord beskriva tycker jag….