M har lämnat mig för en 10-dagars jobbresa till Sverige. Tjoho, dags att leka!
Spontanitet och okej väder tog mig västerut igen, mot de idag så blöta skogarna vid Rhen. Det visade sig snabbt att jag inte nödvändigtvis behöver Ms ledsagande för att hitta roliga lekplatser (även om det förstås är ännu trevligare med honom).
Pulsen var allt mellan låg till riktigt hög, svårigheten inom samma spann. Lerig men hel, ramlade bara en gång (var ju ändå ensam ute).
Vansinnigt hugrig på hemvägen. Toppenpass!

Naturligtvis extra skönt efter knappa två veckors mer eller mindre påtvingad vila. Äntligen på gång igen.