Det känns så lätt denna helg, jag går som på moln. Ledig!
Efter en +60h arbetsvecka; Fredag kl. 03.10 skickade jag in min rapport till tryckeriet. Nu är det bara ett seminarium kvar, som jag ser fram emot.

Nöjd över att ha tagit mig tid för träning också. Speciellt veckans löppass utmärker sig; det var så härligt att jag måste blicka tillbaka minst ett år eller två för en liknande känsla. Inga skavanker, perfekt väder, doftande natur.

Klättringen var… annorlunda… Vi har gjort så mycket sportklättring det senaste året, att jag glömt känslan av högre höjder… Och blivit höjdrädd!! Hur gick det till?!
Höjdrädslan höll dock bara i sig den första (hyfsat exponerade, i mitt tycke) 40-metersleden, och försvann helt på de efterföljande.
Även om det är hisnande att sitta däruppe på klippan och kika ner; Battert ligger i nordändan av Schwarzwald; på en hög kulle och med blicken mot en stor dalgång kantad av andra böljande gröna kullar. Känslan är alltså att man sitter ett par hundra meter upp, och det är vackert, väldigt vackert.

I morgon åker vi till Sverige; jag ska godkänna provtrycket och den 9:e blir det seminarium, hemfärd 10:e. Tillgång till pullups-bar samt mycket skog att springa i. Förhoppningsvis lite kajak och klättring också. Det blir nog bra.

Tack förresten, funbeatare, för att ni finns!! Jag borde ha skrivit till “Funbeat – the community” i Acknowledgements.