Hoppsan ja. Det blev lite hastigt påkommet det här med att springa mara i Skövde. Det började med det där kalaspasset när jag gjorde min bästa tid på 21,1 km någonsin, bara sådär, och utan att anstränga mig. Då började jag helt plötsligt fundera på om jag inte skulle ta och springa Göteborgsvarvet ändå, trots att jag aldrig mer skulle göra det. Bara på kul. Förvisso i någon annans namn eftersom jag skulle vara tvungen att köpa startbevis på Blocket, men det spelade mindre roll. Sagt och gjort. Jag tittade på Blocket och det fanns en uppsjö av otränade, skadade och dubbelbokade individer som ville sälja startbevis. Till och med paketerbjudande. Både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Och Stockholm marathon skulle jag ju heller aldrig mer springa. Men nu när jag lämnat kortdistanserna bakom mig och återgått till långlopp kunde jag ju lika gärna springa i Stockholm också i annans namn.
Jag började leta fler startbevis och i onsdags på väg hem från möte i Hufvudstaden satt jag och blev mer och mer förtjust i tanken. Jag smsade systern och förväntade mig ett glatt svar om att det skulle vara jättekul och då kan vi ju springa tillsammans. Istället skrev hon “Nej. Det får du inte. Du ska ju langa saker till mig och dricka öl med T när jag springer.” (T. är hennes drygt 2 meter långa starkemannorrlänning som körde oss till maran i Strömsund i januari och servade oss på ett förtjänstfullt sätt).
Och eftersom jag är en snäll och lydig lillasyster kopplade jag upp mig på datorn på tåget och började leta andra maror, för nu började jag få marathonfeber.
Det fanns ett par, men de kom för nära min tokultra som jag tänkte springa lite senare, och vips hittade jag Skövde femdagarsmarathon. Lysande!
Jag sa till chefen, en gammal hockeyspelare, som satt jämte mig ”Om jag skulle ta och springa en mara på lördag”. Han tittade konstigt på mig och sa ”Men måste man ha lite mer tid på sig att förbereda sig då?”
Ett ögonblick trodde jag att han menade köpa tågbiljetter och boka hotell om man nu skulle behöva det. Sen förstod jag att han menade att man behövde tid att träna innan en mara. I mitt huvud ville jag minnas att det inte behövde vara så mycket jobb innan, så jag smsade min man ”Jag tänkte springa mara i Skövde på lördag. Lite lugnt. Vill du följa med?” och svaret kom med vändande sms ”Kan jag väl. Kan man springa några varv bara som träning? Och duscha och sådant?” Inget trams om förberedelser där inte. Jag bara älskar den mannen. Han förstår mig som ingen annan.
Några maxprestationer var inte att tänka på med tanke på att jag bara gjort ett pass över två mil sen i januari, och jag har haft ett par veckor när jag sprungit mer än mina vanliga 30-35 km så jag kände mig ganska sliten, men jag tänkte ändå att det kunde vara bra att få till ett lugnt och långt pass. Dessutom tilltalades hypokondrikern i mig av banans närhet till Kärnsjukhuset i Skövde.
Och det blev söndagen som vi åkte på till slut och det blev en trevlig upplevelse.
Första varven sprang jag med en dam som skulle springa halvan och tidigare besegrat mig på två halvmaror. Det har alltid varit jag som gått ut för fort och hon som sprungit om mig efter halva så jag tänkte att om jag håller mig till henne nu så tar jag inte ut mig i förväg. Vi sprang och pratade ett tag men till slut blev det konstigt att springa så sakta så jag sprang vidare och väntade på att hon skulle komma förbi efter någon mil. Det gjorde hon inte, och jag passerade halvan 4 minuter snabbare än henne. Sen sprang jag och pratade med en trevlig norrman som sprang för femte dagen. Sen sprang jag ifrån honom också, men det är ju inget att yvas över med tanke på att han hade fyra maror i benen. Sen kom jag ikapp en tredje farbror som jag sprang med ett tag, och han sprang ifrån mig, men jag kom ifatt honom på slutet. Allt detta pratande var riktigt bra för jag upprepade inte mitt tokeri från senaste träningspassen och jag halkade inte in i miltempo stup i kvarten utan höll jämn fart första tre milen. De passerades på strax under tre timmar och det är också pb. Kul.
Sen gjorde sig andarna av de uteblivna långpassen påminda och bet mig i benen och fötterna och sista milen var jobbig. Totalt tappade jag 14 minuter på andra halvan (EDIT 17/5: med tanke på att jag passerade halvan på 2.03 var det nog snarare 11 minuter jag tappade på andra halvan. Var inte så bra på matte igår…) och det skyller jag helt på avsaknad av långpass, samt att jag var sliten efter senaste veckornas träning.
PB var liksom defaultvärde idag så jag var inte överraskad över att kapa 11 minuter. Snarare förvånad över att det inte blev mer, men det får jag ta någon annan gång när jag trappat ner i tid och långpassat mer.
Kul var det i alla fall och vi hade en härlig dag i Skövde, jag och min man.