Jaha då var det dags för ryggen igen. Kommer ju som på beställning när man tränat dåligt en längre period och sedan börjar träna. Och då i gammal god stil slarvar med stretchingen…

Nu small det till när jag brottades med två motsträviga små barn samtidigt. En tröttsprattlande 1-åring i knät som jag höll om magen med höger hand. 4-åringen som tjurade över att byxorna kasade ner kunde INTE ställa sig på vänster sida för att jag med min lediga hand skulle kunna hjälpa henne. Då lackar pappa ur och vrider sig åt höger samtidigt som han maxsträcker vänster arm för att nå… PANG där satt den – nerven i kläm och det är med hårfin marginal jag inte tappar den lilla i golvet.

Det verkar dock inte vara i klass med något av de större ryggskotten jag fått, utan ganska snart kunde jag med stretching och värme känna hyfsad rörlighet.

Jag tror det hänger rätt mycket på de två pass löpning jag kört de senaste dagarna. Det är snöigt och halt ute och man springer och spänner sig. Detta tillsammans med pappalivet hemma med alla lustiga arbetsställningar gjorde nog susen…

Bryt ihop och kom igen!