Året börjar närma sig sitt slut, inga lopp är på G och vid jul väntar någon vecka träningsvila (antagligen). Det är alltså dags att sammanfatta året.

Efter att ha dragits med knäproblem i varierande omfattning nästan sedan jag började springa var det definitivt dags att börja undersöka det lite närmare vilket gjordes förra hösten. Första diagnosen var en ganska kraftig inflammation i vänstra knäet och det blev total löpvila ett par veckor. Träffade ett antal sjukgymnaster och började köra stärkande övningar för framförallt framsida/baksida lår samt balansövningar. Började kännas allt bättre och bättre och jag var ganska nöjd med att kunna springa 3 mil per vecka utan någon smärta.

Så när 2011 började hade jag egentligen inga större mål. Milen under 40, öka träningsdosen generellt och på lång sikt genomföra en mara var ungefär så mycket jag vågade hoppas på.

Våren började lovande med en stadig ökning av träningsdos, särskilt i och med att ett par Ju-jutsu pass per vecka inkluderades. Några envisa förkylningar kan nog ha varit nyttig med lite extra vilotid. Jag började snart snegla på lopp och det blev en lämplig säsongsstart med en halvmara. Sista passen inför loppet kändes inte helt bra och resultatet blev en stor överraskning. Målet var under 1:34 men med en sista mil på strax under 40 minuter uppnåddes målet med råge och tiden 1:27.

Nästa tävling var Blodomloppet 10km och även här gick det mycket bättre än jag vågade hoppas på med 37:17. För jämförelse så låg rekordet på 5 km på 19:29 inför säsongen och jag hade inte trott på någon större förbättring av det resultatet.

Efter vårsäsongen blev det stora nya målet Växjö Marathon i oktober. Efter att även sommarträningen flöt på bra började funderingarna kretsa allt mer kring tider istället för att bara ta sig runt. Tidsmål som dessutom flyttades neråt i lite för snabb takt. Väl vid loppet tyckte jag att jag kunde springa tillräckligt avslappnat i 4min/km tempo för att klara av det vilket så här i efterhand inte alls var realistiskt.

Loppet började och 3 första 5km-varven gick bra i planerat tempo men med lite större ansträngning än vad det borde vara. På varv 4 och 5 började jag tappa lite men höll uppe tempot för att slå rekord på halvmaran med 1:26 ungefär. Någonstans mellan 25 och 30 km så tog det plötsligt stopp och det fanns ingen kraft i benen kvar alls. Tiderna hamnade plötsligt på en bit långsammare än vad de brukar vara på träning och fokus blev nu helt att försöka ta sig i mål. Det lyckades och med 3:13 kunde Akele precis ta hem lagtävlingen vilket var en väldigt rolig bonus då det i övrigt kändes som loppet var helt misslyckat.

Efter loppet var jag mest revanschsugen och ville fortsätta öka träningsdosen. Årets sista månader innebar ännu ett steg i rätt riktning och började stabilisera sig i trakterna kring 6-7 mil/vecka. Förhoppningsvis finns det stor förbättringspotential till nästa år också!