Det fanns inte i mitt vokabulär. Jag har allid varit stark, vacker, full av energi och känt mig älskad. Även nu.
Bär alla detta inom sig? Går vi alla på en tunn lina, ständigt parerande vindpustar men oförmögna att stå emot kraftigare vind?
Eller drog jag bara ett kortare strå; mentalt svagare. Varför visar det sig då helt plötsligt nu? Varför gråter jag, när min värld är perfekt? Hur blev allt så svårt? Och varför hjälper inget?
Deperimerad. Kognitiv beteendeterapi. De måste fanimej skämta. Jag är fullt frisk och har aldrig haft det bättre. Bara det slutar regna, och bara jag slutar utsättas för all otur som hoppat på mig den senaste tiden. Den så kallade vardagen. Den som suger ut min energi.
Du är fortfarande likadan som innan, det är omgivningarna som har förändrats. 😉
Du får ett “Pokémon LV.X” kort med extra boost +20p av mig (under bordet) så du klarar dig utan problem fram till julledigheten, för en en ordentlig vila med långa sovmornar.
inga bra råd o inga bra tankar men jag blev väldigt berörd av dina tankar runt sårbarhet…
önskar inte någon att känna så………
o ja alla bär detta inom sig det är iallafall min personliga erfarenhet, i vissa situationer i livet kan saker brista………
ta väl hand om dig….
Usch då. Hur ska vi få dig ur det här då? Här hemma snöar det i.a.f. man kan göra änglar….t.ex.