Dags för sista långpasset innan Dublinmaran och eftersom det var en vacker höstdag tänkte jag att det var en god idé att springa upp och testa lokala sportstugans 6,7 km-spår ett par varv. Det var det backigaste och bökigaste jag varit med om. Jag hatar backar. Särskilt uppför. Och nerför. När jag tagit slingan motsols testade jag om den var lika jävlig medsols. Det var den faktiskt inte riktigt men två varv fick räcka så när det var klart sprang jag hemåt och rundade den lokala sjön. Vackert som alltid. Kände mig tvungen att ta en extra sväng för att i alla fall komma över 20 km. Jag var sur på alla backarna och kände mig inte särskilt trött utan funderade tvärtom på att gå och ta ett gympapass för att få svettas på riktigt, men en timme i ett varmt bad fördrev effektivt sådana tankar. Skönt.