Ojojoj vad trögt det var. Det var perfekt löparväder med ett par plusgrader och svaga fläktar så jag kan inte skylla på vädret. Det berodde helt och hållet på kass form och bristande disciplin. Jag hade glömt mina Enervit liquid hemma, men fick tre Squeeze-geler som brukar funka, men som magen gnällde lite över efter ett tag. Efter 2 timmar hade jag lust att kliva av, efter tre timmar kändes det lättare, men efter marapasseringen krävdes det ett rejält uppbådande av viljestyrka för att hålla mig kvar på banan.
Jag kände mig avundsjuk på alla som stod vid sidan om banan och hejade och såg så glada och pigga ut. Efter ett promenadvarv med sällskap kom jag på att 45 km är skamgränsen för mig så jag fortsatte 2 varv till, med ont i både ben och fötter, och sen klev jag av, trots uppmaningar från Kaj Jenssen och Marie att fortsätta. Det var riktigt trevligt att stå vid sidan om och heja på och dricka kaffe. Det enda smolket i glädjebägaren var att jag blev omsprungen av Anna som jag ändå varvat ett par gånger, men hon vann på sin uthållighet. Jag hade siktat på att knäcka mitt gamla pers på 50780 meter, men igår var inte rätt dag att göra det. Strax innan jag klev av tyckte jag att “nu får det räcka med de här dumheterna, nu ska jag aldrig mer springa 6-timmars”, men idag känner jag att jag måste faktiskt springa minst ett till och se till att jag persar en sista gång. Så är det.

Hjärnan var inte riktigt med heller. När jag hade 8 varv kvar till maran låg varvtiderna på runt 8-9 minuter. Jag räknade då, smart och kolhydrattömd som jag var, att “9minuter*8varv=56 minuter. Så bra, då kan jag persa på maran. Busenkelt.” När jag hade 6 varv kvar räknade jag en gång till och kom fram till att 6varv*9 minuter är ju faktiskt 54 minuter och PB på maran var helt plötsligt väldigt avlägset. Så smart är jag efter ett par timmars löpning…

Vad som känns lite obehagligt är att jag, både i Skövde och i Kiel, har fått “bryt-tankar”. Att huvudet tycker att det här med lopp är allt lite onödigt och att fullfölja är inte så viktigt. Så har jag inte känt förut och jag får nog se till att skärpa mig lite nu så att jag inte trillar i bryt-träsket, för där vill jag ju inte hamna.