Av de lopp som jag aldrig mer tänker springa är Stockholm Marathon mitt favoritlopp.
Anledningarna är många.
Det är trivsamt att bo på hotell i Stockholm.
Det är underbart folktomt när jag springer morgonjogg på Gärdet innan loppet.
Det är ett mycket tacksamt uppdrag att stå och langa saker till svettiga och behövande vänner och bekanta.
Jag älskar att se människor som springer lopp men i vanliga fall blir jag så avundsjuk och mår dåligt för att jag vill delta själv, men eftersom jag verkligen hatade att springa just detta marathon känner jag mig helt avslappnad och nöjd i att bara titta på och vara en ödmjuk tjänare och langa saker på begäran.
Sen älskar jag när det går bra för andra människor. I alla fall för de jag tycker om.
Den det gick bäst för igår av de jag tycker om var A. Hon fick starta med eliten i år med och kom på topp 30 trots att tiden var 2 minuter sämre än förra året, och då hamnade hon bara på topp 40…Hon hade själv en teori om att det var trögare i år eftersom hon inte hade laddat med rödvin kvällen innan.

A tyckte att det bästa med att starta i eliten var att man fick springa in i startfållan framifrån precis innan start och efteråt var det bara att glida in i omklädningsrummet och det var gott om plats och goa duschar.
Jag och systern blev vederbörligen imponerade när hon berättade att Isabella Andersson satt i omklädningsrummet och ammade sitt lilla 4 månadersbarn 15-20 minuter innan start. Och att när Isabella vann SM förra året var hon i andra månaden.

Efteråt, när alla som jag brydde mig om gått i mål och duschat åt vi god mat och dagen efter blev det ännu en morgonjogg över Gärdet och det var så himla platt och trevligt.
Efter att ha kört systern till stationen åkte vi hemåt och stannade till och åt en underbar fisksoppa i kommunen som frivilligt kallar sig “världens ände” och har som slogan “den lilla kommunen med de höga ambitionerna”…

Lite längre söderut rastade vi i en fårhage med gudomlig utsikt över den där sjön som jag förmodligen kommer att cykla runt vid tillfälle.

Som sagt var. Stockholm marathon är ett himla trevligt lopp att inte springa.