Det är fjärde dagen i rad som jag lider av smärta vid varje nysning, något oförskämt vanligt förekommande just nu. Det är självförvållat: träningsvärk i magmusklerna. Smärtan är lika bitig i rygg och bröst; det märks att jag inte tränat de vanliga passen på en månad.
Men självklart har vi hållit igång! Under de tre senaste semestrarna; till Malta, Devon (England) och Antibes (franska rivieran), har vi hunnit testa på alla ytterligheter av klättring; högt som lågt, säkert som exponerat, traditionellt som sport och bouldering. Det har varit fantastiskt! Benen har också rastats under (oftast branta) anmarscher och promenader, och så har jag börjat snorkla vilket ju tar ordentligt på fotleder och vader 😉 Min största vinst är dock alla de erfarenheter jag samlat på mig från självsäkrad klättring i olika miljöer.
Och som vanligt, efter semester med Markus, behövdes en rejäl återhämtningsperiod. Jag sover något kopiöst. Baken trilskas efter återvändandet till cykling; en månad är nog den längsta cykelpaus jag tagit på ett par år, får jag intrycket av. Det enda som hjälper torde vara att cykla mer. Kein Problem.
I övrigt är min värld lite speciell just nu; mitt emellan nästan avslutade studier och annalkande doktorandtjänst. Jag dyker upp på jobbet ibland, men har inte så fasligt mycket vettigt att göra egentligen. Skönt, då kan jag njuta av sommaren lite till och sedan komma igång med full kraft. Så nu är det vardagslyx för hela slanten.
Någon gång, någonstans kanske det kommer en redogörelse för vad vi faktiskt åstadkommit, för att jag ska komma ihåg det till senare om vi vill återvända för mer klättring. Tiden får utvisa.
å ibland kan det vara skönt att bara drömma sig tillbaka utan att skriva om allt man upplevt. Men skriv för oss som inte har haft så mycket sol, och inte varit på alla spännande platser…