Idag åkte jag till Stenkullen för att persa på milen. Sub 50 var tanken. Med mig hade jag en tapper och självuppoffrande hare som erbjudit sig att hålla jämnt 5-tempo istället för sitt vanliga, betydligt raskare, tempo. Redan i uppvärmningen slog resterna av Tuvablåsten emot oss på ena sidan och det kändes illtungt. Sen satte vi igång. Kändes bra första varven men sen blev det riktigt jobbigt. Haren drog i från mig och jag tänkte arga saker, men jag var för andfådd för att ropa något högt, och tur var väl det, för när vi tittade på harens jämna varvtider efteråt var det, föga förvånande, jag som sackat efter. Pulsen var uppe i skyarna och jag var på väg att ge upp redan efter 2 km, men jag höll ut till 5 i alla fall. Bara för att ha en tid att jämföra decembertestloppet med. 11 sekunder långsammare idag.
Kanske inte är bra med sådana här sub 50 försök 2 veckor efter en mara. Kanske borde fattat det.

Men nu tänker jag fortsätta med mitt marathonprogram och inte göra fler tramsiga avsteg.