Onsdag 28/11
Jag tar säsongsvila.
Jag hade tänkt att springa eller gympa idag, men ett värkande huvud tillsammans med en ond hals och varm panna satte stopp för det vilket innebär att detta blir dag 3 utan träning.
Jag skyller uteslutande på 5000-meterspasset och dess menliga inverkan på immunförsvaret. Doktorn sa att jag skulle stanna hemma i soffan, så det gör jag. Jag hann dock införskaffa tre (3!) skräptidningar, vilket är något av ett rekord, så nu har jag allt att göra imorgon.

Söndag 25/11
9,2 km på 1 timme och 5 minuter.
Tungt, smärtsamt och jäkligt och alldeles underbart. Av den löpglada autopiloten som vallade mig härom veckan syntes inte ett spår. Sådana här tröga skitpass som bara värker i hela kroppen trots knapp styrfart är ändå så himla bra efteråt.
Glad att jag gav mig ut, men jag kan lugnt konstatera att 5000 meter på bana sliter fan så mycket mer på min kropp än en halvmara.

Lördag 24/11
Testlopp, 5 km.
25.07. PB förvisso, men inte riktigt nöjd.
De första tre varven var jättehärliga och kändes roliga. Första km i 4.40 (enligt 625an).
Sen gick det över.
På slutet var jag nere i både 5.10 och 5.20 och det var jag ju inte nöjd med. Ja, Sinus. Jag var en surpuppa, men det var ett övergående stadie.
Jag är glad nu.
Km-tiderna talar sitt tydliga språk.
4.40
5.00
5.05
5.06
5.16

Torsdag sent
Klättrade idag. Kunde lika gärna låtit bli. Tungt och segt. Kanske inte konstigt med tanke på gårdagens löprunda och fotbollsmatch. Tror fotbollen tog styggare än löpningen.
Tur att det dröjer till nästa match nu.

Torsdag 22/11
I måndags skolkade jag från sista crawllektionen och körde Go-Kart istället. Kalaskul. Sänkte varvtiden på 400meter med 19 sekunder från första till sista åket!
I tisdags gympade jag och stretchade ut mitt ömma bakben
Igår sprang jag hem till Pulspingla, 7,5 km, och kollade fotboll.
Idag ska jag klättra.
På fredag ska jag nog till Kråkan och ladda inför lördagen.
Så är det.

Lördag. 17/11
Mina ilägg har förlorat sin förtrollning. Idag bröts min PBsvit, och egentligen var det väl ganska tur. Tror jag blivit lite odräglig annars.
Åkte till Strömstad med mor för att se hur lång tid det tar att springa en mil nu för tiden. Det tar 23 sekunder längre tid än vad det tog för ett halvår sen. Men å andra sidan var den här banan kontrollmätt till skillnad från Älvängen Runt.
Första två-tre km var lite hala, och sen kom backarna…måste nog jobba lite på det här med backar tror jag.
På hemvägen blev det utflykt till Krokstrand. (När jag frågade mamma om hon ville följa med till Strömstad gick hon genast och lånade massa böcker om utflyktsmål i Bohuslän. Sen frågade hon om jag verkligen var tvungen att vara vid loppet en hel timme innan “för då går ju hela dagen till ditt springande”…Jag fick förklarat att det var det som var dagens huvudattraktion och det köpte hon.)
Nu ska jag se när andra människor lagidrottar. Och hur kul är det?

Tisdag 13/11
Idag var jag på konditionstest. Med anledning av stegräknartävlingen får alla som vill gå och konditionstesta sig före och efter stegräknartävlingen. Jag ville testa mig så det gjorde jag.
Mina värden blev 47 ml/kg/min och över 3,5 l/min. Det var attans bra. Dessutom förundrades testledaren över hur snabbt pulsen gick ner när jag slutade trampa.
Vad jag inte förstår är varför jag är så jäkla långsam om jag nu har så himla bra kondition. Jag tror han räknade fel någonstans. Men det är ganska tufft ändå.

Tittade i träningsdagbok från förr. I april 2006 sprang jag ett millångt träningspass på dryga 58 minuter och hade en snittpuls på 181. Det var i den häraden pulsen låg på i de flesta milpass och millopp då. I söndags sprang jag dryga milen i samma tempo och hade snittpuls på 160.
Det tycker jag är lite tufft. Och märkligt. Vilopulsen har varit ganska konstant runt 46-48 de senaste två åren i alla fall.
Så är det.

Söndag 11/11

Var på 80-talskalas igår. Äntligen ett kalas med arrangörer som inser the Hoffs storhet. Öppningslåter var allsång med I´ve been looking for freedom. Vackert.
Jag har dessutom tagit mitt förnuft till fånga och låter bli att springa Korploppet. Idag är en långpassdag. Jag är således inte längre att betrakta som tävlingsberoende. Jag kan ju faktiskt låta bli när jag vill.