I mitt sökande efter ett starkare pannben och ett bättre tänkande hittade jag för ett tag sen det här dokumentet på en cykelsida, flammerouge.je.
Jag sparade ner det i word och ersatte cyclist med runner och cycling med running. Formuleriningarna blev lite haltande emellanåt, men med lite inlevelseförmåga och kreativitet gick det ändå att applicera frågeställningarna på löpningen.
Det var mycket intressant att ifrågasätta mina inrotade tankebanor och gamla hjärnspöken, men även att se vad jag behöver förbättra och vad som redan är bra.
Det är väl allom bekant att det bästa sättet att förändra och förbättra är att stanna upp ibland och utvärdera och ifrågasätta, och det här var ett strukturerat sätt att göra det.

Här är dokumentet. Testa gärna själva.

http://www.flammerouge.je/images/factsheets/Think%20Flamme%20Rouge.pdf

Jag skickade det även till systern och när vi var ute och sprang i Stockholm förra helgen pratade vi lite om frågorna.
Det värsta med löpning tyckte hon var att man blev kall och blöt. Det värsta jag visste var att jag kunde dö av tidigare oupptäckta hjärtfel eller att min fot kunde gå sönder och aldrig mer gå att springa med.
Nu är jag ju så grundligt hjärtkollad, så den risken är avskriven och foten verkar klara ökade hastigheter så nu finns det inget som håller mig tillbaka. Och systern får väl lära sig att klä på sig ordentligt.

Något som vi båda var bra på var att verkligen fullfölja, eller åtminstone försöka fullfölja, det vi föresatt oss istället för att som allt för många gör, hålla på och förbereda sig i all oändlighet, snacka en massa, och sen när det väl är dags att prestera, hitta på hundratals påhittade ursäkter för att man inte kan fullfölja eller ens komma till start. Såna föraktade vi kategoriskt. Om man tänker efter tillräckligt noga hittar man alltid någon anledning att inte försöka, och en del människor verkar ha lättare än andra att hitta dessa ursäkter. (Tillägg: Och då menar jag inte den ytterst påtagliga och uttalade rädslan att misslyckas eller att komma sist.) Men nu när jag sitter här och tänker inser jag att de personerna kanske har sina hjärnspöken som de inte ens är medvetna om. Tragiskt i så fall. Och tråkigt.

Hoppas ni som testar får åtminstone en eller ett par aha-upplevelser och drar på munnen lite åt er själva.

Lycka till.

(Efter att jag fyllt i dokumentet med avseende på löpningen gjorde jag om det men med vissa förändringar i dokumentet och fokus på min arbete och det blev en hel del aha-upplevelser och tankeställare. Både jag och systern enades om att en av de bästa sakerna med våra jobb var, utöver det gamla vanliga med lön och intressanta arbetsuppgifter, att de gav oss möjlighet att springa på andra ställen än på hemmaplan. Intressant att se att vi båda gillar våra jobb för att de går att kombinera med vår hobby.)