Trots min formsvacka genomförde jag idag det tredje loppet av säsongens fyra.
Dagen innan var jag helt utslagen, nästan febrig och var tvungen att sova middag. Jag kände mig rätt så osäker på om jag verkligen skulle springa.
Tjejmilsdagen började med samma känsla av motgång som den förra slutat med. Min syster ringde kl. 8 och sa att hon inte kunde komma för ett av barnen hade blivit sjuk. Jimmie är bortrest (typiskt) och Polo hade varit ute halva natten. Det var ju syrran jag litat på för att peppa mig, hålla väskan, ta emot mig efteråt, ja allt. Nu skulle jag vara helt ENSAM på denna enorma FOLKFEST. Hur kul är det. Det vore en sak om jag var i toppform och bara åkte dit för att springa mitt lopp. Men nu, trött och ynklig med värk i kroppen… då ska det i alla fall vara kul.
Det var bara att väcka sonen. Men vad gullig han var. Uppe på 10 min. Utan suckar och sura miner ställde han upp som min coach. Tack!
Loppet gick helt ok. Kom för sent för den startgrupp jag tänkte välja, men det var lika bra. Nu kunde jag springa utan hets. Alla löpare var jätteproffsiga och höll bra till höger så att det gick att springa om till vänster. Det var bara starten som var lite trög. Distansen gick lätt, de första 6-7 kilometerna “flög” förbi. Det kändes skönt att ha vätskebälte och slippa drickstationerna. Särskilt eftersom det var så varmt. Det märktes att jag gillar backar bäst för det är där jag drar ifrån mest. På platta partier “glömmer” jag liksom bort att kämpa ibland. Slutet var ändå rätt tufft med en ganska lång uppförsbacke. Tur att målet kom snabbt efter den, för jag fick en liten spy-känsla. Jag lyckades ändå öka lite i slutet. Nu väntar jag bara på att tiden ska komma ut på nätet. Jag tippar på 57-58, i bästa fall 56 (som Kungsholmen). Jag tycker inte att jag tog ut mig speciellt, det var en skön löpning, faktiskt. Haltade bara första kilometern, men jag kunde inte ta ut stegen ordentligt. I stort fokuserade jag mest på att ta mig runt utan att lida, och det lyckades jag med. För det var faktiskt kul.
Tack Polo för att du var med mig. Du var perfekt!
Grattis! Det är en konst att samla sig, fokusera och genomföra lopp. Att släppa allt runt om och bara göra det man ska. Man vinner var gång och oj vad nytta man har av att kunna detta även i vanliga livet. Hoppas du haft en skön söndag på soffan. Mvh