När kroppen reagerar så här kraftigt är det dags att analysera. Är något fel, bör något ändras?

Veckan började med energin i topp. Mycket träning har det blivit. Inte så mycket mer än vanligt dock; en extra dag med cykling, ett andra styrketräningspass (ingen klättring), samt ett antal timmar mer i vardagsmotion. Inte mer träning än att jag kunnat hantera det, med andra ord. Så vad gick fel?

Nu när Markus är iväg har jag kunnat satsa lite mer på mig själv. Och att påbörja arbetet med att få bort de trivselkilon jag lagt på mig sen vi träffades. Jag äter fortfarande mycket – mat är ju så gott – men nyttigare och mer fördelat över dagen. Idag gick det tyvärr fel. Cyklade de 20 till Uni som vanligt, pga vurpa hann jag inte äta eller dricka innan föreläsning så jag tog en liten mellanmålspaus efteråt. Det visade sig inte räcka; kolhydraterna var slut. Gick till “Kraftraum”, men det var ingen kraft i armar och rygg idag, även om jag bet ihop och körde. Cyklade hem de 20, tvättade min MTB från lervälling, duschade och värmde en redig lunch.

Kollaps! 1½ timme senare vaknade jag i sängen. MAT! De primitiva behoven drev min halvtrasiga kropp upp från den mysiga, varma sängen. En andra lunch, vatten och salt, sedan kändes det lite bättre. Mot sängen.
Ytterligare 2 timmar senare vaknade jag igen av hunger, nu fick det bli en redig middag. Någon timme vid datorn, sedan sängen igen. 1 timme senare klarade jag att gå upp till datorn en stund igen tills kroppen sa ifrån att den ville sova lite, vaknade återigen av hunger och fyllde på mina förråd. Sen ringde Markus, vi pratade en halvtimme varefter jag somnade direkt, vaknade igen och här är jag nu. Förresten är jag hungrig, ska ta något att äta…
Lärdom: Ät, för tusan!