8/9 Missnöje!

49.269 meter+ca 220 meter på sista varvet. Inte ens 5 mil. Jag har för trevligt när jag springer och jag måste lära mig att ge fan i att stå och vela vid matkontrollen och fundera på om jag ska ha köttbullar, choklad eller kakor vid varvningarna. Jag är så jäkla skitsur på mig själv nu!
AnnaConda kom vid 2 timmar och sa att om du klarar pb så bjuder jag på finnkampen imorgon, och egentligen är jag ju i hyfsad form (om man bortser från att jag var på tvådagars jobbresekalas torsdag-fredag) och jag tänkte att det kan ju inte vara så svårt. Och det hade det säkert inte varit heller om jag inte stått som en jäkla unge som ska köpa för fem kronor smågodis vid varannan varvning. Skit! Som tur är har hon förbarmande över mig och jag får gå på finnkamp idag ändå.
Men efter loppet fick jag med mig en mästerkock hem som lagade proteiner och kolhydrater medan jag låg i badet, så dagen var inte helt förstörd ändå.
Och nu ska jag gå och lägga mig i hängmattan och titta på himlen och fundera på hur jag ska lägga upp min etapp i Lindholmenstafetten på tisdag. 2,5 km. I o f s en vätskekontroll på vägen men garanterat inga köttbullar eller kakor så jag ska nog klara av att ignorera den.

9/9Prestationer!

Tur att AnnaConda var flexibel och omvandlade mitt PBpris till ett tröstpris och lät mig följa med på finnkamp ändå.
Vilken upplevelse! Vilken spänning! Vilken dramatik!
Vilken stafett! Vilka spurter! Vilken Mustafa! Vilken Wissman! Vilken Klüft!
Jag känner mig fantastiskt inspirerad inför jobbstafetten på tisdag. Om benen bara blir lite mer elastiska igen tror jag att jag kan slå Lindholmen med häpnad! Kanske.

11/9 Dumheter!

Igår var jag och crawlskolade mig. Nu kan jag både sprattla, andas och ligga på sidan. Nästa gång ska jag lära mig veva med armarna.
Det var de bra sakerna.
Nu över till dumheterna;
Jag ska tokrusa 2,5 km i dag. Mina lår ömmar fortfarande vid beröring och min fot är krökt i fosterställning. Jag har skrivit mitt testamente och om jag överlever utan att behöva amputera några kroppsdelar ska jag bjuda mig själv på en öl.
Jag har satt ribban lågt och allt under en kvart är en seger.
Jag har varit hos frissan och klippt håret idag i alla fall så ingen ska kunna komma och säga att jag kunde förberett mig bätttre.

11/9 Kalaskul!

Ont hade jag som sagt. Kom ner till tävlingsområdet och var tvungen att mjuka upp mig för att över huvud taget kunna värma upp. Det gjorde verkligen ont och varje löpsteg var en plåga. Lite mjukjogg och korta ruscher väckte kroppen sakta till liv och jag hade faktiskt Leifas ord i huvudet; 1-2 km uppvärmning och ett par stegringar, så det gjorde hela laget.
Jag var som sagt glad över allt under 15 minuter, men när nummerlappen kom på och uppvärmningsgympan satte igång och musiken spelade och alla studsade runt och var glada började allt kännas bättre och när startskottet gick var smärtan som bortblåst. Obetänksam som jag är drogs jag med i starthetsen och gick ut i 3.50-tempo och höll säkert kvar där i 200 meter innan farten avtog linjärt och min sluttid landade på 12.28 och det är jag kalasglad över!
De andra i laget var nöjda med arrangemanget också så jag hoppas vi blir fler från jobbet på Lindholmenstafetten nästa år.

12/9 Höstplanering

Hoppsan!
Växjö marathon är ju 13 oktober och inte 6 oktober som jag trodde. Nog borde man kunna klämma in en halvmara den 6, en helmara den 13 och sen vila sig i form till den 29 då det är dags att ta sig igenom Dublins gator och torg?