Efter att ha kört milsatsningen och äntligen lyckats med mitt sub50-mål har jag alldeles tappat bort mig. De lugna passen blir för snabba och de snabba passen blir för lugna och de långa passen blir för korta. Ingen ordning på nånting. Hittade ett kul ultraprogram för ett par veckor sen som verkade bra, och det hoppade jag på utan att reflektera över att det innebar en ökning av veckodosen från de vanliga 30-35 km till 8-11 mil i veckan, varav två pass var intervallpass som skulle vara hyfsat lugna, men som blev alldeles för hårda för att jag hade kvar för mycket milfart i benen. Det tog så styggt att jag inte orkade med långpassen på helgerna, så det programmet var nog inte rätt för mig. Usch vad sliten jag blev.
Sen upptäckte jag att det var mycket trevligare att påta i trädgården än att vara ute och springa och nu har jag varit i Borås i två dagar och i Stockholm två dagar utan att ha med mig löparkläder. Skulle aldrig hänt förr.
Och det där Göteborgsvarvet som skulle bli en folkfest var bara varmt och jobbigt. Men det var himla gött att komma i mål.
Inget är som det aldrig varit. Och det var bättre förr.
Det känns som att jag får göra en omstart med löpningen. Frågan är bara hur.
Förslag emottages tacksamt.
(Och nummerlappen maskade jag av hänsyn till den stackars tös som egentligen skulle sprungit med den, men fick sälja den till mig p g a knäproblem. Hon kan vara glad att hon hade bättre tid förra året och att det är den som gäller för nästa års startgruppsplacering. )
Vilsen och vimsig
Welcome
9 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
49:59 med medvind. Men det ska bli bättre framåt sensommaren
Då kommer vi till det stora frågan Micke; Vad gör du på milen med den träningen? 😉
Alternativt kan du köra mitt upplägg: Träna fart, tävla längd. Med 1-2 ultror i månaden så kan du lätt komma upp i 80 km/vecka i snitt.
Jag vek mig för den samlade expertisen och sprang fort idag. Men imorgon eller på söndag ska jag springa långt.
Föga förvånande håller jag med G-man i hans 2 cents inlägg.
Vill du springa långt och fort så får du träna 8-10mil/v annars får du nöja dig med långt och långsamt. Sedan går det alltid att kompromissa. Spring 6mil/vecka så kan du bli ganska snabb på långa sträckor.
Jag vill inte springa kort och fort. Jag vill springa långt och fort. Hade gärna gjort ett undantag och sprungit kort i Varberg men jag ska vara en god hustru och tindra
med ögonen och kasta gel och beundrande blickar på min make i Stockholm den helgen.
Vad G-man försöker säga är: “Häng med till Varberg och spring skiten ur dig!!”
Omstart är det inte tal om! Mitt tips är att fortsätta med fart. Nu när du spenderat tid med att få upp farten så skall du se till att skörda lite innan du bara släpper den igen. Det tar tid att bygga upp den igen, så passa på! Spring lite millopp, 5k lopp, kvartsmara etc. Och träna intervaller och annat kul.
Mina 2 cents.