Och vi har en vinnare…
Jag kan inte förmå mig att hänga ut särskrivare och tokstavare med företagsnamn eller personnamn, men däremot kan jag inte heller låta bli att le i mjugg, och samtidigt förfasas över svenska språkets förfall. Hur ska man ställa sig till sådant här egentligen. Ska man gå fram till affärsinnehavaren och säga till lite diskret att “hörru, så här stavas det egentligen…” ungefär som man säger till någon att gylfen är öppen, eller att densamme har en kråka på näsan. Eller ska man bara le och köpa en struma till sig själv, och kanske ett par till någon gammal faster som behöver någon ny krämpa att prata om på släktträffarna. Nu när strumorna praktiskt taget slumpas bort.
(EDIT: Ändrade ett kankse till kanske. Jäkla ordmärkare…)
Kan inte sova så nu sitter jag här och skrattar i stället, rolajdansås och tvålull som blir till lull-lull. :-)) Koppning med kranar, det är kanske något för medicinen nu när vi blivit av med iglarna?
Tack Citrona, nu fick jag mig också ett gott skratt 😀