Dagens pass blev skitjobbigt rent ut sagt. Hög puls av ingen anledning alls. Förstår inte det här, det känns som att jag springer med ett
ankare efter mig. En runda som i vanliga fall tar en timma går nästan tio
minuter långsammare och med mycket högre puls. Obegripligt. Jag har inte
förhöjd morgonpuls, så det är ingen annalkande infektion så vitt jag vet. Jag får bara ingen luft, orkar ingenting och blir skittrött jättefort. Deprimerande, faktiskt.
Så det var lite uppmuntrande att se att jag lyckats få ihop 1 800km hittills i år. Det ger, utslaget på de 36 veckor som gått, 50km per vecka. Inte illa med tanke på hur sommaren sett ut och hur lite jag lyckades träna på grund av alla skador. Målet 2 500km är definitivt inom räckhåll.
Jag nöjer mig med att ha en taggboll på stolen så länge, det blir lagom instabilt för tillfället 🙂
Men en dag ska jag klara 5:e nivån av 5 på stabilitetstestet, fast lite för mig själv då (jag åker inte in och gör om testet):
– balansplatta under foten och taggkudden under skuldrorna, och så gör man enbenshöftlyft från den positionen.
När naprapaten på Access Rehab utvärderade stabiliteten gjorde hon det i en slags gunga, helt instabil sak som hon kunde styra så att den antingen gav stöd eller inte.
Nu minns jag inte exakta ordningen, men det näst svåraste (4 av 5) var att göra höftlyft med stabilt stöd för skuldrorna, händerna i kors över bröstet och instabilt stöd vid fotleden. Håller man armarna längs golvet blir det ännu lite lättare och flyttas stödet till knävecket istället blir det ännu lättare. Men sen tricksade hon och donade med andra remmar också, så jag är inte säker på allt hon kollade. Fast just den sista övningen hängde jag i remmarna, så jag var inte stabil i någon ledd, och skulle göra ett enbenshöftlyft ben foten i en annan rem. Upp kom jag, men inte stabilt (darrade för mycket) så det ska det bli ändring på.
Iofs sa hon att hon hade varit nöjd med 3 av 5 men kan man bli stabilare vill jag bli det 🙂
Jag vore inte den jag är om jag inte finge såna här griller 🙂
Eller så kan man byta ut stolen mot en pilatesboll. 🙂
Eller hur. Men då blir det noll sitta för mig i princip. :-o. Kanske ska börja med att bara dra den åt sidan innan jag gör mig av med den…..
Det är inte en dum idé alls, man sitter så förskräckligt mycket ändå om dagarna!
🙂 Stå upp är också bra, gärna på balansbräda. Jag funderar helt seriöst på att ta bort min stol på jobbet. 🙂
Jag kommer att få en core stabil som urberget på det här viset, men vem klagar? 😉
Toppen! 🙂
Jag frågade hur jag kan undvika det i fortsättningen, för det var läskigt att ha och läskigt att bli av med, och en av grejerna jag kunde göra var att skaffa en sån där instabil sittkudde med taggar. Samma kudde jag blev rekommenderad att använda för att stärka upp bålen med när jag gör höftlyft, så nu skaffade vi en sån som jag kan sitta på medan jag skriver och sen använda när jag kör kroppsviktspass 🙂
Det är hemskt att ha men lätt att bli av med. Så jobbigt att bara kunna ytandas. Jag har varit med om att stå på löpbandet och försöka springa och liksom puffandas. In till kiropraktorn för knak brak. Ut igen och ipp på löpbandet. Hallelulja. 🙂
Telefonen är ett yxigt redskap, men det jag försöker få fram är iaf tack för omtanken ????
Tack iaf för goda förslag och tankar, nu blir det helvila i två dagar. För nu har en poäng, kroppen är trött och stressad och vill vila lite 🙂
Skriver på telefonen så det kan bli märkligt, men jag har aldrig haft en låsning så långt ner innan. Bara högt, nära nacken och de närmaste kotorna där. Det var superläskigt att knaka loss där, det lät som om hela ryggen krossades. Det går iaf nerver från ryggraden till bröstbenet, så det var därför jag kände av axeln men inte ryggen (det var helt begripligt på hans plansch över kroppen och nerverna). Men nu när jag vet att det kan sätta sig där också, och hur det känns, blir det lättare att känna igen det nästa gång 🙂
Ja nu har jag ju sett att du hade en låsning i ryggen. Konstigt att du inte kände det tycker jag, känns brutaltydligt om man frågar mig. Hursomhelst, skönt att mysteriet löste sig.
lulle pass är bra även för själen 🙂
håller med KS 🙂 kramar
Och här kommer en teori till. 🙂 Du har sprungit ganska tuffa pass ett tag nu. Är det inte terräng (som du ju faktiskt inte är van vid) så är det intervaller eller snabbdistans. Få “lulle-pass”. Det kanske är så att du behöver lulla lite just nu? Att det är det din kropp försöker säga till dig. Bara ytterligare en gissning….. Du sprang 12 x 1000 i förrgår, du sprang igår, du sprang både ett långt terrängpass och intervaller i helgen. Say no more…. 🙂
Meh. Skriva på telefonen är en dålig ide. “Även om nu pulsen inte visar det”.
Rent spontant känns det som om du har något i kroppen även om nu. Allergi är ju en möjlighet som Jenny nämner.
Kul att du passerat 1800 km nu.. och jag vet inte hur du är men jag känner mig mer nöjd över att klara mig genom grispassen när allt jävlas än när allt flyter på 😉
Hej! Känner dig ju inte men brukar läsa (och ofta inspireras av) dina blogginlägg, så jag hoppas att det är ok att kommentera.
Kan det vara så att du är allergisk mot någonting? Jag har själv astma och ett par veckor tidigt varje höst får jag problem. Troligen pga svampsporer.
Bara en tanke. Hoppas att det snart känns bättre!
Tack 🙂
GRATTIS!!!!