Efter gårdagens pass var jag i dag, lördag lite osäker på hur min kropp skulle reagera på ännu ett distanspass. Fudnerade på backpass ett tag, men då solen tittade fram kändes det som jag fick passa på att bara njuta och springa långt!

Lite segstartad var jag alt och det dröjde väl 6km innan jag riktigt kunde glömma klockan och bara köra på. Vilken känsla. Visserligen blåste det som attan ena hållet och att springa längs kusten och havet då är ganska tungt! Men samtidigt en väldigt avkopplande miljö!

Jag bara sprang och lät tankarna vandra fritt till musiken, När jag kom till skogen, där jag oftast brukar vända, fortsatte jag idag att springa uppför stigen och ner mot magnarpskiosken. Sedan förbi den och vidare till Magnarpsstrand mot Vejbystrand, Efter 11km, var jag ännu inte trött men ´tänkte att det nog ändå var bäst att vända!

Medvind och sol i ansiktet på hemvägen. Havet på högersida! det var en riktigt riktigt skön känsla och jag blev inte trött liksom! Bara sprang och sprang! Så underbart. Tittad epå klockan och helt plöstligt visade den 17km,

Men så vid 18km började huvudet bli slitet. Negativa tankar kom och gjorde att jag valde en annan, i mitt tycke kortare väg tillbaka, Sa till mig själv att efter 20km då är det ok att stanna och hämta andan lite.

Men vid 20km var jag nästan hemma och tänkte att: Det är nu som träningen ger något! Nu är det bara att bita íhop. Så när jag var hemma visade klockan på 21,5 och jag sprang ett extra varv runt city för att klockan skulle stanna på 22.

Riktigt nöjd är jag! och lämgrar redan till måndag och nästa löppass! Ikväll blir det faktiskt gymmet innan familjemiddag!!!